Kråkberget igen

Var idag vid det rätta Kråkberget, som jag uppfattar det, med fin utsikt över Nyköping.
Det som jag promenerade till Kristi Himmelsfärdsdag var Klockberget.
Hoppas det har blivit rätt med berg och namn nu.

Jag får se om jag försöker igen nästa år att få höra Frälsningsarmen i Nyköping spela på dessa höga höjder.

Hur som helst så har jag på kort tid fått se två förnämliga berg inom staden.

Stadspromenad till Kråkberget

Vaknade tidigt. Klockan 6.30 kom solen efter en natt av välbehövligt regn. Jag tog stavarna och begav mig ut på stan med siktet på Kråkberget, där Frälsningsarméns hornmusikkår enligt Guiden hos Sörmlands Nyheter skulle spela 7.30. En tradition och variant av tidigt "gökotta" kan jag tro. Gökotta företas ännu tidigare och då går man ut i naturen istället för att höra fåglar.

Vid 7.00 hörde jag den för många irriterande larmklockan på klockstapeln slå på avstånd. Tyvärr fanns inga spelande Frälsningssoldater 7.30. Jag väntade en kvart men såg bara några hundägare som rastade sina hundar. Därutöver två änder och ännu inte utslagna tulpaner och kungsängsliljor.

Fin park ändå sedan denna gjorts iordning för några år sedan av Nyköpings kommun.

Jag tog en promenad förbi Frälsningsarmén för att kolla om något syntes till, men bara en affisch som bekräftade vad som planerats.

En vacker promenad fick jag oavsett allt annat. Och en del folk och bilar var också igång denna tidiga Kristi Himmelfärdsdag.

Samhällsbyggnad och demokrati

Det var inte länge sedan en byggnadstekniskt kunnig person blev uppmanad att inte lägga sig i när det gällde Culturums pågående förfall.

Blixtbelysts har i dagarna bristen på personkännedom, brist på förståelse för den deltagande demokratins förutsättningar liksom ålderism, dvs. åldersdiskriminering, när Håkan Johansson (v) kallat samhällsengagerade, kunniga medborgare för "gnälliga gubbar" och fått medhåll av andra okunniga politiker, män som kvinnor, gamla och unga.

Av någon anledning anses äldre personer vara väsensskilda från de yngre på negativa sätt. Jag ser istället det positiva. I ljuset av yrkeskunskap, bildning, erfarenhet och reflektioner har vi möjligheter att se samband och sammanhang som vi inte haft tillgängliga i yngre åldrar. Till detta kommer äldres kreativitet som inte begränsas av ålder.

Håkan Johansson (v) efterlyser 30-åringarna och är omgiven av dem i stadshuset. Men de flesta 30- och 40-åringar är inne i dagens ofta destruktiva arbetsmarknad, där arbetsgivare utnyttjar anställda utöver deras möjligheter och ofta dessutom kräver bidrag från vår gemensamma samhällskassa.

Till detta kommer ett komplicerat livspussel, där barn behöver skyddas från stress och infektioner i skola och förskola. Möjligheten att engagera sig politiskt under den livsperioden blir därför begränsad.

Stadsarkitekt är en fråga som ånyo är aktuell i samband med Åkroken, tycker jag. När motionerna avslogs av Nyköpings kommunfullmäktige för några år sedan, sa man, att makthavarna skulle bli så mycket skickligare att det inte behövdes någon stadsarkitekt. Men det går ju inte när något enstaka perspektiv får råda och uppdrag läggs på byggherre och projektledare utan helhetssyn.

En handplockad stadsarkitekt behövs, som har sinne för Nyköpings unika historia och framtida möjligheter - både den i stadsmiljö och behovet att tillvarata ytterligare ett kulturarv, nämligen den odlingsbara jorden som måste bevaras till kommande generationer och behov.

Upplysning och utbildning motverkar hat och våld

Självklart är det ytterst allvarligt att någon blir hotad eller förnedrad oavsett om det gäller näthat eller IRL, i verkliga livet. Vi kan ju kalla det att samhällsklimatet är nersmutsat. Ingen mår bra av det.

Yttrandefrihet har ursprungligen kommit till för att underställda/maktlösa skall få yttra sig utan att råka illa ut. Då handlar det om att diskutera sakfrågor och förhållanden som någon känner behov av att förstå eller förändra. För att göra demokratiska/personliga vinster behövs att andra deltar på ett sakligt sätt.

Att gå till rått personangrepp är något helt annat, som inte har med yttrandefrihet, frihet eller demokrati att göra. Att t o m vuxna, utbildade människor och myndighetspersoner tror att nätkränkningar har att göra med yttrandefrihet visar på den brist på utbildning i demokrati som finns i dagens samhälle. Det visar också utöver maktstrukturer att de män (ibland kvinnor) som inte fått lära sig att uttrycka sig med ord, ofta tar till våld, när inte orden räcker till. Våldet kan vara psykiskt eller fysiskt.

Tala om att utbildningsnivån behöver höjas! Både när det gäller demokrati och förmågan att uttrycka sig.

Varken jämställt eller jämlikt

"195 år kvar till jämlikt vabbande

Stockholm/TT
195 år, så lång tid kommer det att ta innan pappor tar ledigt för vård av sjukt barn lika mycket som mammor, visar siffror som Försäkringskassan tagit fram åt tidningen Arbetet. Sedan 1989 har pappornas vabbande bara ökat med 1,7 procentenheter och har legat ganska konstant på drygt 30 procent.

Enligt Niklas Löfgren, Försäkringskassans familjeekonomiska talesperson, är en förklaring att många pappor jobbar samtidigt som de är hemma med sjuka barn och därför struntar i att ta ut ersättningen."

Ovanstående stod att läsa som ett meddelande från TT. Ett mycket märkligt uttalande, tycker jag av flera skäl.

Fråga 1. Vilket underlag har försäkringskassans Niklas Löfgren för sitt antagande att många pappor jobbar samtidigt som de är hemma med sjuka barn och att de därför struntar i att ta ut ersättning? Varför redovisas inte den procentsatsen om nu Niklas Löfgren vet hur det förhåller sig?

Fråga 2. Hur mycket vård får det sjuka barnet, när pappa är upptagen med jobbet?

Fråga 3. Kan fotfolket inom vård, skola, omsorg - om de är män - också arbeta hemifrån och sköta sjukt barn? Jag skulle inte tro det. Däremot förklarar det varför rubriken lyder "jämlikt", dvs. har ett klassperspektiv. Detta bortsett från den ojämställda fördelningen mellan män och kvinnor.

Hur rimmar fallolyckor med "Årets stadskärna 2013"?

Om alla börjar använda ordet gångtrafikant (gångtrafik) istället för fotgängare (fotgång?) tror jag att vi gångtrafikanter blir mer jämlika med bilister och biltrafik. Gångtrafikant skall väga lika tungt som bilist.

I allmänhetens medvetande ligger fokus vid fallolyckor på benbrott. Det är illa nog. Men att fall också kan medföra hjärnskakning, minnesförluster, propp, sängläge resten av livet samt dödsfall varken skrivs det eller talas om. Många äldre vågar sig inte ut under hela vintern på grund av risk för fallolyckor och de följder de kan få. Jag behöver här också nämna, att halkskydd inte alltid fungerar. De faller ofta av och fungerar inte på kraftiga vinterskodon, eftersom fästremmarna kan bli för korta till dessa. En stol eller bänk i varuhus, affärer och kontor underlättar för den som använder halkskydd utomhus.

Sjukvården kan göra en insats efter själva vården för att bearbeta och hantera rädslor och dåliga erfarenheter av fall utomhus. Men ansvaret vilar tungt på Nyköpings kommun.

Nyköpings kommun är en viktig aktör som behöver tänka till och åtgärda efter den föga smickrande placeringen som sämst på andra plats bland de farligaste kommunerna för gångtrafikanter sett till folkmängd av fallolyckor rapporterade av landets 69 akutsjukhus till transportstyrelsen under 2011.

Till skillnad mot bilisten är gångtrafikanten oskyddad vid olyckor. Nyköping utmärker sig på ett icke förtjänstfullt sätt och behöver granska åtgärderna från nya synvinklar nu när det uppmätta resultatet visat sig inte hålla måttet. Hur gör de kommuner som lyckats bäst enligt föreningen Fots undersökning?

Och hur rimmar för övrigt det dåliga resultatet med tävlingen om Årets Stadskärna 2013?
Bättre kan ni, politiker och tjänstemän i Nyköpings kommun!

God man och lagstiftning

Av radioprogrammet Plånboken i P1 27/1 framgick att lagstiftningen angående god man snabbt behöver förnyas. Lagstiftarna har haft många år på sig och det brådskar. Samhällets åtaganden behöver uppfylla kraven på trygghet och korrekthet, vilket inte sker idag.

Det fanns exempel i programmet på gode män, som hade 40, ända till 60 uppdrag. Ärendena har blivit allt svårare och mera omfattande under senare år. Tiden för att hitta ny god man kunde ta upp till två år. Dessutom fanns problem med tillsynen - från överförmyndarnas tillsyn över gode män till länsstyrelsernas tillsyn över överförmyndarna. Riksrevisionen uttalade sig om att man nu skall minska antalet länsstyrelser till 7, men att idealet vore en samlande myndighet, som kunde skaffa sig överblick och ha helhetssyn.

På sina håll hade anställts gode män av kommunerna till skillnad från de frivilliga gode männen, men detta hade varit på både gott och ont.

Både huvudmannens sekretess och gode mannens anhöriga kan råka illa ut efter god mans död, har jag dessutom förstått efter en artikel 23/1 i Sörmlands Nyheter.

Lagstiftningen behöver skyndsamt uppdateras så att den uppfyller alla parters berättigade krav. Må det ske snart och må berörda kontakta de lagstiftande riksdagsmännen som har att ta ansvar.

Ni ville inte lära

Bråttom, bråttom! Med torsdagens agnade bete "För dyrt" skyndade S, V, MP och FP till beslut om att lägga ner Demensföreningens Villa Högbrunn. Istället hade politikerna kunnat ta Moderaternas, Centerpartiets och Demensförbundet Riks utsträckta händer och skaffat sig bättre beslutsunderlag via beslut om återremiss.

Pengar går dessutom tillbaka till kommunen från föreningen i form av hyra och skattepengar från de anställda, eller hur? För att inte tala om att ideellt arbete är billigare än professionellt och att verksamheten redan var inarbetad.

Jag är särskilt förvånad över FPs hastiga ställningstagande enbart på grund av påstådd, alltför hög kostnad. Sådant enskilt argument sätter skygglappar på många, men för Folkpartiet som berömmer sig av att vara ett kunskaps- och lärdomsparti vill jag jag särskilt understryka, att det livslånga frivilliga lärandet både är en fantastisk, svensk möjlighet och en förutsättning för utveckling både hos individ och samhälle. Demokrati är i grunden en folkbildning för hög och låg, där 1+1 helst skall bli mer än 3 genom nyskapande.

Mitt förslag till Demensföreningen och engagerade politiker inom M och C är att ni arbetar vidare med hjälp av Demensföreningen Riks. Kunskaperna kan säkert användas också i andra sammanhang. Att få tillstånd något för svaga individer eller grupper brukar sitta väldigt långt inne liksom att stödja engagerade människor som ställer kunskap och erfarenheter till förfogande. Detta är områden att utveckla för hela samhällets bästa.

Också landstinget bör ju gå att påverka till patientcentrerad vård, där sjuk och anhörig medverkar även om detta blir nytt för landstinget. Tillkommer sedan möjligheter till information på Nyköpings hemsida och i NY.

Värt att nämna är dessutom att KD enbart har ersättarplats i nämnden och SD insynsplats.

S, V, MP och FP, ni ville inte lära och låta er och kommunen utvecklas genom återremiss under en månad. Eländigt!

Kan kommun och landsting lära av misstag?

Samarbetssvårigheter mellan landsting och kommun är inte ovanliga. Jag gör här en analys av hur jag uppfattar situationen från Sörmlands Nyheters fem artiklar om Villa Högbrunn, webbdebatt och muntlig information.

Demensföreningen som driver verksamheten består av en ideellt arbetande förening med anställda, där ordföranden som också är anställd har 40 år i vården. Det borde lugna verksamhetschefen och överläkaren Maria Widebeck, som efterlyser profession till den sociala mötesplatsen på frivillig, gratis grund. Maria uppfattas tyvärr av flera aktörer som en bromskloss med resultat att verksamheten fått färre besökare och blivit dyrare än väntat. Många drar sig för att råka i onåd hos en hög befattningshavare inom vården, eller känner inte till verksamheten, då Maria varken vill tipsa eller ordinera "Friskvård på recept" (som annars är vanligt), t ex med "social aktivitet" - en symbolisk ordination, då patienten väljer aktör efter eget tycke. Patienter har ju rätt att vara medaktör i sin egen vård; en patientcentrerad vård, där även anhöriga kan delta och få stöd efter fritt val.

Är det inte i mesta laget att Maria Widebeck kräver hela nationella handlingsprogrammet för dementa för en frivillig aktivitet på dagtid? En mötesplats för relativt unga och friska personer och deras anhöriga. Lösenordet anges till just "fri" av dementa och anhöriga. Det är väl ändå själva mötena människor emellan som delar samma verklighet just nu samt småskaligheten som är helande? Åtminstone tycker besökare så enligt tidningsartiklar och webbdebatt.

Ledarens betydelse kan inte nog understrykas. Ansvarig ordförande i nämnden är Jacob Sandgren (S), som inte verkar ha förstått att ledaren alltid måste hålla kontinuerlig kontakt med sina medarbetare, uppmuntra, engagera och utvärdera. I det här fallet tänker jag på den tillsatta styrgruppen, som inte verkar ha kommit igång. Jacob Sandgren skyller istället på läkaren och Demensföreningen. Både kommun- och landstingspolitiker, samt tjänstemän och sjukvård har försvårat för Demensföreningen, deras anställda, medlemmar och anhöriga, är min bedömning. De som hade förtjänat och haft rätt till stöd och uppmuntran. Personliga möten borde ha skingrat orosmolnen hos samtliga parter, men de har inte blivit genomförda.

Till råga på allt startar nu kommunen en helt ny myndighetsverksamhet istället för den redan fungerande. En soffa lär ha inköpts för Kr 35.000:- medan hela inredningen för Villa Högbrunn fick kosta högst Kr 15.000:-. Har vi fått en kommunal "soffaffär" i stil med f.d S-landstingspolitikern Danielssons kristallkrona?

Miljöpartiet främst, tillsammans med övriga politiker bör damma av partiprogrammen inför väljarna och se till att beslutet kommande möte om Villa Högbrunn-verksamheten kan fortsätta under trygga och värdiga former som "frihet och friskvård" och med inflöde av nya medlemmar.

Att kommun och landsting inte kan samarbeta på grund av brist på kompetens och personliga möten kan inte rättfärdiga att oskyldiga drabbas liksom skattebetalarna till kommun och landsting.

Politiker, lägg prestigen åt sidan, anta utmaningarna och visa att ni kan lära av misstagen.

Medborgare i Nyköpings kommun och Sörmlands landsting, se till att ni håller er informerade om vem som har beslutat vad i det här ärendet denna vecka. Det är handling som räknas, inte prat!

Patienten i centrum

Svensk hälso- och sjukvård lever inte upp till en av de viktigaste föresatserna - att utgår från patienternas perspektiv. Det är en kvalitetsbrist i sig men betyder också att tillfrisknandet försenas och att vården blir onödigt dyr, skriver Fredrik Lennartsson, Myndigheten för Vårdanalys i SvD Opinion 2013-01-07.

Artikeln fortsätter också med att ta upp den i flera decennier prioriterade målsättningen för vården som varit att "patienten ska stå i centrum" eller vara patientcentrerad. Detta är flitigt använda uttryck men i Sverige finns ingen gemensam bild kring vad patientcentrerad vård är eller hur vi närmar oss den målsättningen fortsätter artikeln. Två internationella experter har därför fått uppdraget av Myndigheten för Vårdanalys att genomföra en granskning av om svensk vård är patientcentrerad. Fem förslag på förbättringar riktas till regering och landsting.

I kraftig förkortning lyder förslagen:
1. Se till att lagstiftningen som ska stärka patientens ställning följs.
2. Gör det möjligt för patienter att vara medaktörer i sin egen vård.
3. Engagera och involvera patienter och patientföreträdare i beslut som berör hälso- och sjukvårdens utveckling.
4. Förbättra samverkan och kontinuitet runt patienten. Vården är oftare organiserad utifrån de administrativa behoven snarare än utifrån patienternas behov.
5. Stärk insatserna för att utvärdera graden av patientcentrering.

Alternativen till ovan nämnda punkter är en försämring för patienten och större kostnader för hela samhället.

Därför, Nyköpings kommun, mitt förslag är att ni beslutar att utveckla samarbetet mellan kommunen, Demensföreningen och sjukvården som speciellt pilotprojekt när det gäller ett "patienten i centrum" enligt ovan till gagn för förhållandevis friska dementa och deras anhöriga; de sistnämnda grupper som i det här fallet har rätt till vård och stöd.

I detta samarbete skall sjukvården vägas in med de förutsättningar som gäller i ett projekt med överenskomna ansvarfördelningar, ekonomiska ramar m m.

När vintern slår till

Olyckan på Tranarpsbron på E4 nordost om Helsingborg väcker frågor. På nyhetsbild syns hopgyttrade långtradare i mängd. Olyckan som kunde slutat riktigt illa blev trots allt begränsad som det verkar. Kanske främst på grund av att olyckan skedde vid elvatiden på dagen men i rejäl halka och med dålig sikt. Vi får nog rapporter om detta längre fram.

Men enligt uppgift har våra grannländer betydligt stängare bestämmelser och arbetar mer förebyggande än i Sverige med som exempel förebyggande väghållning och tydliga, stora elektroniska varningsskyltar. Staten bör som exempel ha ansvaret för gemensamma angelägenheter som vägar och vägunderhåll, tycker jag.

Lagstiftare skall införa förbud mot prat i mobil för samtliga fordonsslag. Varför tvekar ni? Bilkörning i samband med mobilprat motsvarar att köra med 0,8 promille alkohol i blodet sa man nyligen i SVT2-programmet "Vetenskapens värld" om hjärnans funktion. De flesta människor kan inte fokusera på två saker samtidigt, även om de själva tror det, sa forskare.

Ett jämförbart land klimatmässigt med Sverige är Norge och det finns uppgift om att lastbilar inte kommer in utan snökedjor. Hur är det då att komma till Sverige med slitna däck i vinterväglag? Sker kontroller?

Varulagren ligger i det nyliberala konsumtionssamhället på vägarna, inte i lagerbyggnader. Detta är främsta anledningen, tror jag, till kraven på ständiga nybyggen av vägar. Vägbyggen är en verkligt miljöförstörande faktor där kraven kan växa sig större och större oavsett hur många vägar som byggs.

I ett nyhetsinslag har jag sett framtidsvisioner om att göra långtradare betydligt längre än dagens. Detta skulle väl leda till mer skymd sikt, längre omkörningssträckor, större olyckor?

Hur ser NTF, polis och politiker på den växande, tunga internationella trafiken utifrån svenska klimatförhållanden och med jämlik konkurrens länder och åkare emellan för ögonen?