Svenskt och italienskt i musik, bild och berättelse

Psalm 201 i Den Svenska Psalmboken "En vänlig grönskas rika dräkt" skriven av C D af Wirsén 1889 och med musik av W Åhlén 1933 klingar vackert från radion. Jag tänker på hur musiken förstärker upplevelser och förenar människor från olika tider. Nu blommar både hägg och syren, äpple- och päronträd, rapsfält avtecknar sig mot mörk skog och blå himmel. På skogspromenad ser jag blommande vitsippa, harsyra och violer. Naturen är vacker och viktig.

I TV4 samma kväll berättar Ernst Kirchsteiger från Toscana. Han låter oss ta del av en byfest och berättar att i italienska byar finns ofta något att fira som till exempel minnet av ett helgon. Kyrkan lever där med ute på gator och torg. I programmet visas en festival för pecorinoosten från byn Pienza. Mat är viktigt i Italien.

Ernst målar också en tavla över det vackra Toskanska landskapet med ett litet hus som symbol för människan. Människan är viktig.

Linné och lärande

I dagens kunskapssamhälle kan det vara av intresse att återvända till Carl v. Linné, som föddes den 23 maj 1707 som Carl Linnaeus, efter adlandet 1757 von Linné. Han kom från prästsläkter och fann sedan naturvetenskapligt intresserade lärare som gav lärjungen Carl sin uppmärksamhet. Jag läser om detta i Svensk Uppslagsbok, 2:a upplagan från Förlagshuset Norden, 1951.

Värre blev det sedan i lärdomsstaden Uppsala. Här berättar uppslagsboken om Carl som en autodidakt, en självlärd, eftersom ansvariga där dels blivit för gamla för aktiv undervisning, dels att den botaniska trädgården råkat i förfall. L. arbetade trots allt vidare på sin utbildning, fann hjälp hos en domprost i vars verk den unge studenten sedan kan anas.

L. anförtroddes uppdraget som vikarie vid demonstrationer och föreläsningar i botaniska trädgården. De blev populära bland studenterna, inte minst för hans nya idé att ge ut en förteckning över trädgårdens växter med början till ett sexualsystem.

L. fick senare stipendium, började resa och tillbringade 3 ½ år utomlands. Han skaffade sig så småningom lärjungar, ett 20-tal svenskar och 45 utlänningar, som bidrog med kunskaper från ofta farliga uppdrag. Fyra bidrog med sina liv. Carl Peter Thunberg, Linnés främste lärjunge, ”Japans Linné” och ”Den sydafrikanska florans fader”, blev högt aktad.

L:s reseskildringar av flora, människor, gruvor, järnbruk i svenska landskap är mästerverk. Han var den förste som hänförde människan till djurriket. Han ivrade för kirurgins omläggning på vetenskaplig grund och lämnade hygieniska riktlinjer för att förbättra folkhälsan. Han var 100 år före Pasteur med tanken att jäsning förorsakas av levande pariklar. Inom farmakologin avskaffade han en rad otjänliga läkemedel. Han bidrog till att införa ett på vetenskaplig grund byggt veterinärväsen i Sverige. Han var varmt religiös. Så långt uppslagsboken.

Berättelsen är intressant utifrån diskussioner om kunskap, vetande och arbete, eftersom den visar på att Carl v. Linné kom från en frodig lärdomsmylla, prästsläkterna, där han kunde inordnas i ett fruktbart sammanhang. Detta ledde till fortsatt lärande och en vetenskaplig arena från vilken han kunde utvecklas, få ära och berömmelse och sedan själv skaffa lärjungar som bidrog till denna berömmelse. Berättelsen ger tydliga bevis för föräldrars och lärarnas betydelse för att Carl skall komma framåt och sedan att hans egna drivkrafter och kreativitet är viktiga. Att ha en anställd som på det sättet förädlar anställningens förutsättningar med kreativitet och genomförande borde vara varje arbetsgivares dröm. Kunskap och intresse strömmade från föräldrahemmet till Linné, från lärare till Linné och mellan Linné och hans lärare. Vidare från Linné till lärjungarna, som sedan bidrog till hans lärande och sin egen. Människor i positiv samverkan för det gemensamma.

Linné samtid förstod honom inte fullt ut men hans arena blev ändå bred och djup nog för att förverkliga mycket av honom och genom honom. Själv har jag upptäckt att Linné var så oändligt mycket mer än ”bara” blomsterkung.

På Linnés tid var inte vetenskaperna tydligt uppdelade som idag. Det fanns inte dagens smala och djupa stuprörshierarkier, inom vilka man tydligt slogs om ära och berömmelse. Istället tycks en mera tvärvetenskaplig ansats, där det ena hör samman med det andra, ha varit vanlig, inte minst eftersom det på den tiden inte fanns så många människor som fick tillgång till vetenskap och lärdom. Dagens smala och djupa sektorer hör samman med konkurrens och mångfald, tror jag. Nya vetenskapliga områden uppstår och gamla sanningar lyfts upp för att undersökas med nya metoder och i nytt ljus, förändras och föras vidare.

Vad hände sedan? frågar jag också och tänker på Linnés ättlingar. Jo, sonen Carl von Linné den yngre blev också naturforskare enligt uppslagsboken, men de lättvunna framgångarna han nådde hämmade hans vetenskapliga skolning och utveckling, står det.

Att vara son till en superstjärna är inte lätt, kan jag konstatera. Men det är samtidigt ofta inkörsporten till en bekväm tillvaro.

K G Hammar, pingst och andlighet

Uppe tidigt denna fredag .

På radion höll förre ärkebiskopen K G Hammar en betraktelse över pingsten. Han tyckte att den hade förlorat  i jämförelse med julen, men att pingsten borde passa svensken bra. Svensken anser sig ju ofta vara, om inte religiös, så i alla fall andligt intresserad.

”Gud är ande.” lär Jesus ha sagt. Det är enligt Hammar det enda han har sagt om Gud. Svenskens andlighet är ofta kopplad till naturen, sa Hammar vidare och frågade sig vad andlighet är. En öppenhet, en beredskap, villighet att ta emot något som inte är kontrollerat, en erfarenhet.

Så uppfattade jag K G Hammar och budskapet om andlighet.

Delfin, fåglar och växter

En vild delfin gläder människor i områdena runt Nyköping och Oxelösund och inspirerar till samtal. Många åker iväg med förhoppningen att få se den, men sådan tur har nog bara ett fåtal. Delfinen själv är lyckligt ovetande om all uppståndelse den orsakat men är sällskaplig och lekfull rapporteras det. Den har dessutom blivit rikskändis på sina villovägar.

Mera säkert är för de flesta av oss att vi kan få uppleva näktergal, gök, svalor som gör tydligt, att försommaren är här. Mycket finns att göra för fåglarna innan det är dags för föräldrar och ungar att flytta inför höstkylan.

En fantastisk flora med färgsprakande växter går också att ta del av. En del kallar det vilda ogräs, men många växter är både användbara och vackra för den som stannar upp tillräckligt för att bekanta sig med dem. Även växter har bråttom här uppe i Norden för att hinna blomma och sätta frön så snart som möjligt.

På tal om fåglar är Sveriges Ornitologiska Förening nu inne på den tredje omröstningen av fyra om Sveriges nationalfågel. Personligen tycker jag nog att det känns mest rätt att rösta på fåglar som stannar hela året i Sverige, men var och en får ju ha sin åsikt.

Webbadressen till omröstningen om Sveriges nationalfågel är: http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskadning/nationalfagel/

I litterärt sällskap

Under söndagen besökte jag Trosaportens Dag och loppis. Det regnade men tappra försäljare hade trots detta packat upp vid 10-tiden på förmiddagen. Intresserade spekulanter var fåtaliga, men några gick raskt från stånd till stånd för att spana efter fynd.

En söndagsutflykt behöver inte vara fel trots regn och jag började gå bland stånden. Min man gick iväg ensam och var snabbt klar. Han gick till bilen för att höra på radion.

Några figurer fångade mitt intresse. Det var författare i form av bokstöd, svarta i metall. Jag tänkte bara köpa två, eftersom jag får dåligt samvete av att dra på mig "onödor", men övertygades av mannen bakom disken om att jag behövde alla sex. En etikett berättade på några av figurerna om formgivaren, prof. em. Jan Landqvist, medlem av Swedish Design Academy.

Egentligen behöver jag inga bokstöd. Jag har tillräckligt antal böcker för att de själva skall kunna stödja varandra på hyllorna, men figurerna var intressanta.

Mina författare i bokstödsform är Carl von Linné, Karin Boye, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Nils Ferlin och Fritiof Nilsson Piraten. De har fått tillfällig plats på köksbordet och för bland annat tanken till en SVT-serie, där en känd person fått välja ut några tänkta middagsgäster oberoende av tidsepoker eller geografiska perspektiv och sedan presentera dem för tittarna. Figurerna utgör just nu trevliga samtalsämnen vid matbordet i vårt hem, precis som de tänkta middagsgästerna i SVT-programmen. Några bilder är välbekanta: Linné, Lagerlöf med sin stora hatt, Strindberg. Den som var minst bekant i familjen var Fritiof Nilsson Piraten, men det beror kanske på i vilken landsända man är uppvuxen och har verkat och hur gammal man är.

Filmer med författares verk är för övrigt ofta välkända för publiken, medan författaren själv inte behöver vara det. Men efter min genomläsning på Wikipedia känns alla sex författarna bekanta såväl i bild som till liv och verk. Jag sprider gärna kunskaperna till andra.

Traditionella vårfiranden

Idag regnar det. Jag saknar solskenet för några dagar sedan, men vet att det kommer tillbaka. Även regnet behövs ju.

Härom dagen hörde jag göken och näktergalen; båda säkra vårtecken.

Säkra vårtecken är också traditionella vårfiranden som "gökottan", då Frälsningsarmén spelar på Kråkberget i Nyköping Kristi Himmelsfärdsdag tidigt på förmiddagen. I år blåste det en del, så musikanterna fick tämja notbladen, så att de blev spelbara på notställen.

En hel del folk och några med hundar hade samlats denna torsdag och solen sken. Sång och musik ljöd och en kårledare talade inspirerande.

Inspirerade gjorde också Hjortensbergskyrkans Valborgsmässofirande, som maken och jag besökte för första gången. Litet blåsigt var det men sången ljöd munter och varm. Den som vill kan ju klä sig efter väderleken, vilket min man och jag hade gjort.