Hos frisören hann jag bläddra i en damtidning innan det var dags för min klippning. Där läste jag att den numera i Sverige och ända till Japan berömda och erkända keramikern Lisa Larson blev starkt kritiserad för sina mulliga kvinnofigurer, som hon gjorde från slutet av 1950-talet och ända till på 1970-talet.
Det är sedan lätt hänt att bland många andra kvinnor tänka på Carolina Falkholts "Övermålning" i Nyköping. Kommunen har ju blivit omskriven och omdiskuterad både i Sverige och utomlands och till och med varit nominerad i en tävling mellan kommuner om "Sämst använda skattemedel". Hur det gick i tävlingen vet jag inte och loppet är ju inte helt kört än, hoppas jag. Det går ju att vända skutan fortfarande i den pågående processen och lära av historien.
torsdag 26 februari 2015
onsdag 25 februari 2015
Falkholts "Övermålning" ger möjligheter
"Det är då ingen anatomisk bild!" sa en läkarstuderande i Uppsala, när Carolina Falkholts "Övermålning" kom på tal. Målningen som misstolkats och misshandlats så att vi i Nyköping fått ett alldeles eget murbygge i högstadieskolan Alpha, där målningen har gömts undan.
Graffiti är historiskt urgammalt och Carolinas "Övermålning" ett färgsprakande uttryck för Carolina som individ och kvinnlighet som begrepp. Kanske är det detta som skrämmer en del? Där jag ser en mun - ett centrum för livskraft, ett chakra - envisas andra med sin uppfattning om en "Snippmålning", vilket ju inte stämmer varken till anatomi eller verkets bakgrund eller utförande. Att ämnesområdet heter "Konst" har dessutom varit omöjligt att få gehör för i tidningsspalterna.
Vi är många som talar för demokrati. Men uppfattningarna om vad demokrati är och hur den skall hanteras skiljer sig åt som med mycket annat mänskligt. Är demokrati ett beslut vid en viss tidpunkt av endast en person, som enligt en tidningsartikel i Sörmlands Nyheter skulle kunna bli avgörande? Eller är det en gemensam process i ett livslångt lärande för individers och samhällets bästa? Jag anser det sistnämnda, speciellt i det offentliga som vi betalar med våra skatter. Konst, all konst, ingår i det livslånga lärandet. Att låta bara en person fälla utslaget, anser jag därför felaktigt. Då är det ingen process. Istället tillhör sådant den privata zonen med beslut om vilken tavla som skall hänga i familjens vardagsrum. Det offentliga måste i stället syfta framåt genom att bredda, fördjupa, ge möjlighet till nya perspektiv, kunskap och upplevelser. Det är inte farligt att bli litet omskakad, att lämna trygghetszonen för en kort stund. Det är ofta bra.
I en gemensam lärande process som vi kallar demokrati är det därför rimligt, tycker jag, att Nyköpings kommun breddar den egna kompetensen. Statens Konstråd har tidigare varit delaktig med graffiti. Det finns också genusvetare och specialister på information som kan vara intresserade att bidra till Alphaskolans och Nyköpings spännande framtid.
"Övermålning" är helgjuten konst och konst ger möjligheter. Ta dem, Nyköpings kommun!
Graffiti är historiskt urgammalt och Carolinas "Övermålning" ett färgsprakande uttryck för Carolina som individ och kvinnlighet som begrepp. Kanske är det detta som skrämmer en del? Där jag ser en mun - ett centrum för livskraft, ett chakra - envisas andra med sin uppfattning om en "Snippmålning", vilket ju inte stämmer varken till anatomi eller verkets bakgrund eller utförande. Att ämnesområdet heter "Konst" har dessutom varit omöjligt att få gehör för i tidningsspalterna.
Vi är många som talar för demokrati. Men uppfattningarna om vad demokrati är och hur den skall hanteras skiljer sig åt som med mycket annat mänskligt. Är demokrati ett beslut vid en viss tidpunkt av endast en person, som enligt en tidningsartikel i Sörmlands Nyheter skulle kunna bli avgörande? Eller är det en gemensam process i ett livslångt lärande för individers och samhällets bästa? Jag anser det sistnämnda, speciellt i det offentliga som vi betalar med våra skatter. Konst, all konst, ingår i det livslånga lärandet. Att låta bara en person fälla utslaget, anser jag därför felaktigt. Då är det ingen process. Istället tillhör sådant den privata zonen med beslut om vilken tavla som skall hänga i familjens vardagsrum. Det offentliga måste i stället syfta framåt genom att bredda, fördjupa, ge möjlighet till nya perspektiv, kunskap och upplevelser. Det är inte farligt att bli litet omskakad, att lämna trygghetszonen för en kort stund. Det är ofta bra.
I en gemensam lärande process som vi kallar demokrati är det därför rimligt, tycker jag, att Nyköpings kommun breddar den egna kompetensen. Statens Konstråd har tidigare varit delaktig med graffiti. Det finns också genusvetare och specialister på information som kan vara intresserade att bidra till Alphaskolans och Nyköpings spännande framtid.
"Övermålning" är helgjuten konst och konst ger möjligheter. Ta dem, Nyköpings kommun!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)