Julkyrka

När jag var några år gammal kom Farbror Holger på besök vid jultid. Han hade gjort en julkyrka till mig i present. Kyrkan var vit och hade fönster av ett rött plastliknande material.

Besöket blev dramatiskt på ett oväntat sätt, när jag satte en apelsinklyfta i halsen. Inte var jag van att äta apelsin. Jag hostade och kippade efter andan. Men Farbror Holger var rådig och fick upp den livsfarliga fruktbiten.

Så blev den generösa julgåvan till mig sammankopplad med farbroderns räddande omtanke i praktisk handling i jultid.

Även som vuxen har jag en julkyrka med elektrisk ljus och har under åren satt upp ett minilandskap av vadd som snötäcke, kyrkfolk med hästsläde och vilda djur runtomkring. Även en sjö i form av en spegel med simfåglar har hört till traditionen. Tillsammans bildar de ett nordligt, snötäckt och fruset landskap. I kyrkan finns ett klockspel som spelar Stilla Natt, när man vrider om nyckeln till kyrktornet.

En julkrubba med Josef, Maria och Jesusbarnet omgivna av de tre vise männen, palmer, åsna med föl och lamm har senare kommit till i ett exotiskt fantasilandskap. Allt mot en bakgrund av mörkblått kräppapper med guldstjärnor.

I årets midnattsmässa från S:t Peterskyrkan i Rom kunde jag se påven Benedictus XVI leda mässan och höra latin i praktisk användning. Att tänka på att Jesus levde under romerskt överhöghet och att latin fortfarande används ger koppling mellan nutid och dåtid. Att även jag fått viss inblick i det latinska språket och upplevt S:t Peterskyrkan vid ett besök i Rom på 1970-talet ger mig som person från ett protestantiskt land i höga Nord ytterligare kopplingar via Rom till Österland. Ny för mig vid midnattsmässan i år var Påvens procession till Krubban med Jesusbarnet, som symboliskt lades på plats.

Kristenhetens hopp i form av symboliska stjärnor i fönster och högst upp i julgranar binder ytterligare samman människor i vårt land med andra människor över jorden.

Eftertanke i flera avseenden

Jo, jag förstod litet senare att minnesstunden som jag saknade igår och som jag skrev om i gårdagens inlägg kunde ha hållits innan allmänheten släpptes in till frågestund i Sörmlands landstings fullmäktigesal och ordföranden Christer Kax Sundberg (FP).
Idag fick jag läsa om detta i Sörmlands Nyheter.

Jag tycker trots allt att den skarpa kontrast som uppstod mellan penningfrågan, ifrågasättande allmänhet och Peter Linnstrands (V) dödsfall är mycket tänkvärd. Situationen i fullmäktigesalen var ovanlig och dödsfallet överraskande och leder till eftertanke i flera avseenden.

En folkvald borde ju trots allt vara värd att hedras även av allmänheten - om så behövs med en särskild tyst minut. Döden borde bli en påminnelse om vad som förenar oss människor till skillnad från det ofta försumbara som skiljer. Till detta bör vi ta oss den tid som behövs oavsett sinnesstämning i stunden och känsla av att ett ärende brådskar.

Viktigt

"Viktigt att visa respekt för alla folkvalda", sa Landstingets ordförande Christer Kax Sundberg (FP) i direktsändning från Landstinget Sörmlands fullmäktige 8/3 2011 inför allmänhetens frågestund.

Tanken kom då till mig att det varit rätt med en tyst minut till eftertanke för att hedra den avlidne Peter Linnstrand (V), landstingsråd och gruppledare, som avled hastigt under gårdagen i sitt hem. Men så skedde inte. Ordföranden pratade istället om flaggstång och blommor.

Jag är väl medveten om att döden är något som man i Sverige undviker att tala om och inte vill låtsas om. Döden anses vara en ytterligt privat angelägenhet i dagens Sverige till skillnad från i andra kulturer.

Samtidigt är döden tillsammans med födelsen det vi människor har gemensamt oavsett värderingar och partitillhörigheter.

Viktigt att visa respekt som sagt var.

Motion om stadsarkitekt

Miljöpartist vill ha stadsarkitekt

Den 7 september 2009 skrev jag en motion där jag föreslog att Nyköpings kommun anställer en stadsarkitekt - en motion som varit under behandling sedan dess.

En stadsarkitekt med modern utbildning behövs som rådgivande och kreativ expert för hållbar och långsiktig samverkan i Nyköpings kommun mellan växter, djur och människor.

Endast en stadsarkitekt kan med auktoritet dessutom uttala sig om estetiken i det offentliga rummet, dvs. på gator, torg och i parker. Vi andra kan tycka att en park eller ett torg är fult eller vackert men när motstridiga intressen konkurrerar blir våra personliga åsikter ändå bara tyckande. Just bristen på estetik i Nyköping har varit föremål för många insändare i SN under årens lopp.

Som miljöpartist har jag gott hopp om att mina partikamrater fortsätter att driva min motion om stadsarkitekt nu när jag inte längre kan göra det själv eftersom jag inte sitter i kommunfullmäktige under denna mandatperiod.

Så därför, Eva Andersson (C), hoppas jag särskilt på att just du stöder min motion. Med min motion besvaras också din motion i samma ärende. Den motion som du lämnade in mer än ett år efter mig den 7 december 2010.