Om en sevärd damm

I den s k Svandammen vid Nyköpingshus syntes idag ingen svan, när jag promenerade förbi. Inte heller fanns en enda av de av många människor så hatade gässen där. Däremot satt en stor häger en bit upp på kullen. Aktuellt med nytt namn kanske, "Hägerdammen"?

Vad jag inte visste förut, var att i dammen fanns hela fyra sorters näckrosor: vita, rosa, röda och gula. Någon utflykt till berömda sjöar som t ex naturreservatet Fagertärn i Örebro län med sina röda näckrosor på långt promenadavstånd, är alltså inte nödvändig. De röda finns fler och på närma håll i Nyköping.

En promenad på hemestern i Nyköping kan man därmed säga ger mer i koncentrerad form. Och frågan är vilket namn som egentligen passar dammen; Svandammen, Hägerdammen eller Näckrosdammen?

Pelargoninspiration

Jag hör till dem som drabbats av det nygamla modet med pelargoner. Man kan säga att jag samlar, men antalet är begränsat. De små raringarna kräver ju trots allt sin skötsel.

Så här mitt i högsommaren fann jag anledning att titta närmare på varje individ för att se hur de artar sig. En enkel vit fångade min uppmärksamhet. Den växte kraftigt, men lågt och brett. Skrymmande och litet tråkig och pinne gjorde utseendet ännu sämre.

Då fick jag en idé och hämtade en båge, avsedd för klätterväxt. Och se! Nu såg pelargonen helt annorlunda ut. Med knopp som slår ut inom kort blir den ännu vackrare.

Tanken föddes hos mig att göra pelargonen festligare. Prinsessan Victorias födelsedag och Frankrikes nationaldag inspirerade. Bågen fick ett blågult sidenband i rosettform. Med matchande gult fat tog sig den tidigare så tråkiga pelargonen plötsligt både spännande och vacker ut. Franskättad, ung svensk kronprinsessa som inspiration till vit pelargon blev helt rätt.

Nordisk TV

Från våra nordiska grannländers välkomna TV-utbud såg jag tre intressanta program igår. Särskilt ett fångade mitt intresse. Programmet hette ”100 procent bonde” och handlade om Frank, en ung man som från att ha sett en gammal släde köpt på sig hela gården som daterade sig tillbaka till 1700-talet. Frank var nu i full färd med att rusta de två gamla boningshusen och ekonomibyggnaderna, köra in sin hingst, föda upp getter och höns, ha hund och odla efter gamla metoder. Till detta kom hans käresta, för oss tittare anad men i övrigt okänd.

En jordbrukare behöver vara tusenkonstnär och Frank var påläst sen barnsben och rådfrågade en gammal erfaren bonde om det han behövde veta – en sann kulturbevarare verkade han vara, Frank, omgiven av ett oräkneligt antal projekt.

På vinden och i andra utrymmen fanns generationers samlade redskap och utrustning för självhushåll, vilket Frank visade med förtjusning. Med dessa skatter redan hemma behövde han inte konkurrera med stadsbor på loppmarknader om syltburkar och annat, kommenterade han visningen.

Jag hoppas verkligen för det unga parets skull att deras oisolerade boningshus hinner bli varmt och ombonat innan höststormarna börjar vina över den danska slätten.