Halloumi. Vegetariskt recept från City Gross

Kryddoftande vit röllika blommar vid trottoarkanten och gul renfana håller på att slå ut. Högsommaren är redan här och jag vill tänka bort inslaget av höstkyla i luften.

Inte minst nu är det trevligt att laga litet god  mat som i receptet nedan.

Vi prenumererar på City Gross Matkasse i familjen och tycker om den maten.

Här följer receptet så som jag kan få ner det :

Vegetariskt recept, 4 personer, från City Gross Matkasse

HALLOUMISALLAD MED MATVETE & BÖNSALLAD

INGREDIENSER:                                                         

4 port matvete, 0,5 burk soltorkade tomater,
1 ask körsbärstomater, 1 burk svarta bönor,
0,25 solovitlök, 1,5 msk balsamvinäger,
2 msk olivolja, 2 krm flingsalt,
2 krm grovmalen svartpeppar,
0,5 påse rucola, 0,5 påse sallad.

2 pkt halloumi.

GÖR SÅ HÄR:
1.Koka matvete enligt anvisningar på paketet.
2. Skär de soltorkade tomaterna i små bitar. Dela tomaterna på mitten, häll av spadet och skölj bönorna. Blanda allt i en skål. Rör i matvetet när det är klart.
3. Blanda i skalad och pressad vitlök, vinäger, olja, salt, peppar, rucola och sallad. Rör runt noga.
4. Skiva halloumi i ca 1,5 cm tjocka skivor och stek/grilla dem. Dela dem i mindre bitar och rör ner i salladen.
5. Servera.

Smaklig måltid!

Vilda Växters Dag 14 juni. Jordreva

En ny upptäckt gjorde jag häromdagen, när jag skulle ta bort några växter, som stått i ett vattenglas på balkongen. 

Då upptäckte jag att en vackert ljusgrön okänd stängel med små rosa-violetta blommor hade bildat rötter. Detta har jag inte sett tidigare. Vilda växter brukar ju ruttna förr eller senare i vattenglas eller vissna. Växten visade sig vara jordreva, känd och dokumenterad redan på 1100-talet och med många användningsområden i gångna tider.

Jag planterade jordrevan i en kruka som en symbol för det vilda bland mina köksväxter och krukväxter och gav den en plats i solen. 

Generationsskifte

Ingen har väl missat bröllopet lördag den 13 juni mellan prins Carl Philip och Sofia Hellqvist och den succé det blev att de tagit del av alla detaljer och format händelsen efter sin personliga smak. Det är inte så längre, att "folket" enbart vill vara med i det överheten gör. Även överheten vill numera sätta sin prägel i detalj på viktiga händelser på sätt som inte tycks ha skett tidigare. En demokrati som går både nerifrån och upp och uppifrån och ner i lyckade samarbeten.

"Ett generationsskifte" var den sammanfattning som fastnat hos mig. Och att bröllopet i Slottskyrkan gick i de ungas, musikens och poesins tecken i en varm familjär, vänskaplig stil.  Artisten David Pagmar sjöng låten "Paraply", Salem al Fakir "Fix you" och Samuel Ljungblahd med rötter i Frälsningsarmén sjöng gospeln "Joyful joyful" med stor kraft och intensitet.

Kronprinsessan Victoria läste ur 1:a Korintierbrevet i Bibeln. Sofias syster Lina Hellqvist läste ur Romarbrevet och systern Sara Hellqvist ur Höga Visan.

Till detta kom prinsessan Sofias kärlekssång vid middagen "Från mig till dig" till maken prins Carl Philip framförd av Molly Sandén medan Sofia själv sjöng tyst till nyblivne maken.

Ord på vägen var mentorn Lena Ramels om att vara "Rak i sak, ödmjuk i handling."

Mod och handlingskraft

Sångaren Dave Grohl i bandet Foo Fighters tittade för långt ut i folkhavet på konserten i Ulleviarenan och missade diket nedanför scenen. Han föll och bröt benet men medan bandet spelade covers fick han benet gipsat. Han kom tillbaka och fortsatte spelningen sittande på en stol.

Strongt gjort av honom. Inför ett hav av betalande åhörare uppfyllde han den gamla sanningen "The show must go on".

En annan modig man räddade en älgkalv som fastnat i en gren i strömmande vatten. Han klev i det 7°-iga vattnet och kände att vattnet snabbt kylde ner honom. Han ställde sig frågan om han skulle vända men fortsatte ändå fram till kalven på andra sidan.

Efter att ha lyft upp älgkalven och kastat upp den för branten ett par gånger, lyckades försöket och älgkalven kunde kravla sig uppåt på egna ben.

Starkt gjort på flera sätt. Jag hoppas att äventyret avlöpte väl även senare för båda.

Sveriges Nationaldag 2015

I går var det varmaste dagen hittills i år. Maken och jag var på stan hela eftermiddagen. Vi tittade bland annat in till Sörmlands Nyheter, som höll Öppet hus med anledning av flytten till nya lokaler i Nyköping. Modernt och fint, mycket folk, fredagsgodis i påse till alla besökare och lång kö utanför på gatan med förväntansfulla som väntade på gratis hamburgare och kanske också en ledig sittplats för att kunna äta i lugn och ro.

I dag på Nationaldagen är det molnigt och så här på förmiddagen är jag obeslutsam hur dagen bäst skall firas. Som svensk tycker jag att vistelse i naturen en dag som denna är ett värdigt sätt att fira. Jag tror ändå inte att jag kommer att bada i Östersjön idag som jag har haft som målsättning under senaste åren.

Det finns ju också officiella firanden med fanor, marschmusik att ansluta till. Eller varför inte ekumenisk förbön för Sverige?

Ett alternativ är också att vänta till kvällen för att under högtidliga former ta del av SVT1:s Nationaldagen 2015 från Sollidenscenen på Skansen med kungafamiljen.

Kanske får jag rum för flera av alternativen?

Mando Diao och förändring

I veckan meddelades, att internationellt kända Borlängebandet Mando Diao splittras genom att sångaren och låtskrivaren Gustaf Norén går sin egen väg. Mando Diao har haft stora framgångar bland annat med inspelningen av dikter som  svenske nationaldiktaren Gustaf Fröding skrivit.

Vi är många som blev överraskade av beskedet, men vi borde inte bli det. Att allt förändras och förvandlas är nämligen en naturlag. Även om en människa håller sig på samma ställe och inte gör så stora förändringar själv, så kommer omvärlden och även hon själv att förändras oavsett om vi vill det eller ej.

Liljekonvalj i natur och minne

Det var länge sedan jag hade liljekonvalj inomhus men just nu finns sådana i mitt kök. Jag fick några stänglar med vita klockblommor och stora friska blad häromdagen. Doften fyller mitt kök och kallar fram minnen av studentdagar, Mors dag och vårpromenader i skogar med stora bestånd. Fukt och kalk tycker liljekonvaljen om och den kan breda ut sig rejält.

Värmlänningen och poeten Gustaf Fröding brukar jag tänka på i samband med liljekonvalj. I diktsamlingen Stänk och flikar, 1896, berättar Fröding om Kung Liljekonvalje av dungen, som sörjer prinsessan Liljekonvaljemö.

Uppsalasonen, tonsättaren och dirigenten Ruben Liljefors hade känsla för visa i folkton och för natur. Han var samtida med  Fröding och tonsatte Kung Liljekonvalje av dungen. Några andra poeter, vars dikter han tonsatte, var Jeanna Oterdahl och Erik Axel Karlfeldt. Han skrev Blomsterfursten till Linné-jubileet 1907.

Ruben Liljefors var bror till Bruno Liljefors, också med känsla för natur och djur. Bruno Liljefors var en känd djur- och naturmålare.

Båda hade rätt

Bostadsrättsföreningen, där jag bor, firade 50-årsjubileum i förra veckan. Några hundra personer samlades till gemenskap en lördagseftermiddag med god buffé, rosendekorerade tårtor, musik och underhållning på Träffen i Nyköping.

Musikanterna hade ganska klart för sig vad vi gäster kunde när det gällde allsång. De spelade och vi sjöng med: "Den ena den är vit och den andra den är röd...".

-"Får jag lämna några blommor?" Vem har skrivit den?

En av musikerna vände sig till publiken.

-Lille-Bror Söderlundh!

Namnet for genom mitt huvud och jag viskade det till min man.

-Nils Ferlin, hördes från scenen.

Jag kände mig förvirrad för jag var ganska säker på min sak.

När maken och jag kommit hem fick vi svaret på nätet. Vi hade båda rätt, musikern och jag. Skillnaden var bara den att medan jag tänkte på låtskrivaren som var Lille-Bror Söderlundh, tänkte musikern på textmakaren, Nils Ferlin.

Svenskt och italienskt i musik, bild och berättelse

Psalm 201 i Den Svenska Psalmboken "En vänlig grönskas rika dräkt" skriven av C D af Wirsén 1889 och med musik av W Åhlén 1933 klingar vackert från radion. Jag tänker på hur musiken förstärker upplevelser och förenar människor från olika tider. Nu blommar både hägg och syren, äpple- och päronträd, rapsfält avtecknar sig mot mörk skog och blå himmel. På skogspromenad ser jag blommande vitsippa, harsyra och violer. Naturen är vacker och viktig.

I TV4 samma kväll berättar Ernst Kirchsteiger från Toscana. Han låter oss ta del av en byfest och berättar att i italienska byar finns ofta något att fira som till exempel minnet av ett helgon. Kyrkan lever där med ute på gator och torg. I programmet visas en festival för pecorinoosten från byn Pienza. Mat är viktigt i Italien.

Ernst målar också en tavla över det vackra Toskanska landskapet med ett litet hus som symbol för människan. Människan är viktig.

Linné och lärande

I dagens kunskapssamhälle kan det vara av intresse att återvända till Carl v. Linné, som föddes den 23 maj 1707 som Carl Linnaeus, efter adlandet 1757 von Linné. Han kom från prästsläkter och fann sedan naturvetenskapligt intresserade lärare som gav lärjungen Carl sin uppmärksamhet. Jag läser om detta i Svensk Uppslagsbok, 2:a upplagan från Förlagshuset Norden, 1951.

Värre blev det sedan i lärdomsstaden Uppsala. Här berättar uppslagsboken om Carl som en autodidakt, en självlärd, eftersom ansvariga där dels blivit för gamla för aktiv undervisning, dels att den botaniska trädgården råkat i förfall. L. arbetade trots allt vidare på sin utbildning, fann hjälp hos en domprost i vars verk den unge studenten sedan kan anas.

L. anförtroddes uppdraget som vikarie vid demonstrationer och föreläsningar i botaniska trädgården. De blev populära bland studenterna, inte minst för hans nya idé att ge ut en förteckning över trädgårdens växter med början till ett sexualsystem.

L. fick senare stipendium, började resa och tillbringade 3 ½ år utomlands. Han skaffade sig så småningom lärjungar, ett 20-tal svenskar och 45 utlänningar, som bidrog med kunskaper från ofta farliga uppdrag. Fyra bidrog med sina liv. Carl Peter Thunberg, Linnés främste lärjunge, ”Japans Linné” och ”Den sydafrikanska florans fader”, blev högt aktad.

L:s reseskildringar av flora, människor, gruvor, järnbruk i svenska landskap är mästerverk. Han var den förste som hänförde människan till djurriket. Han ivrade för kirurgins omläggning på vetenskaplig grund och lämnade hygieniska riktlinjer för att förbättra folkhälsan. Han var 100 år före Pasteur med tanken att jäsning förorsakas av levande pariklar. Inom farmakologin avskaffade han en rad otjänliga läkemedel. Han bidrog till att införa ett på vetenskaplig grund byggt veterinärväsen i Sverige. Han var varmt religiös. Så långt uppslagsboken.

Berättelsen är intressant utifrån diskussioner om kunskap, vetande och arbete, eftersom den visar på att Carl v. Linné kom från en frodig lärdomsmylla, prästsläkterna, där han kunde inordnas i ett fruktbart sammanhang. Detta ledde till fortsatt lärande och en vetenskaplig arena från vilken han kunde utvecklas, få ära och berömmelse och sedan själv skaffa lärjungar som bidrog till denna berömmelse. Berättelsen ger tydliga bevis för föräldrars och lärarnas betydelse för att Carl skall komma framåt och sedan att hans egna drivkrafter och kreativitet är viktiga. Att ha en anställd som på det sättet förädlar anställningens förutsättningar med kreativitet och genomförande borde vara varje arbetsgivares dröm. Kunskap och intresse strömmade från föräldrahemmet till Linné, från lärare till Linné och mellan Linné och hans lärare. Vidare från Linné till lärjungarna, som sedan bidrog till hans lärande och sin egen. Människor i positiv samverkan för det gemensamma.

Linné samtid förstod honom inte fullt ut men hans arena blev ändå bred och djup nog för att förverkliga mycket av honom och genom honom. Själv har jag upptäckt att Linné var så oändligt mycket mer än ”bara” blomsterkung.

På Linnés tid var inte vetenskaperna tydligt uppdelade som idag. Det fanns inte dagens smala och djupa stuprörshierarkier, inom vilka man tydligt slogs om ära och berömmelse. Istället tycks en mera tvärvetenskaplig ansats, där det ena hör samman med det andra, ha varit vanlig, inte minst eftersom det på den tiden inte fanns så många människor som fick tillgång till vetenskap och lärdom. Dagens smala och djupa sektorer hör samman med konkurrens och mångfald, tror jag. Nya vetenskapliga områden uppstår och gamla sanningar lyfts upp för att undersökas med nya metoder och i nytt ljus, förändras och föras vidare.

Vad hände sedan? frågar jag också och tänker på Linnés ättlingar. Jo, sonen Carl von Linné den yngre blev också naturforskare enligt uppslagsboken, men de lättvunna framgångarna han nådde hämmade hans vetenskapliga skolning och utveckling, står det.

Att vara son till en superstjärna är inte lätt, kan jag konstatera. Men det är samtidigt ofta inkörsporten till en bekväm tillvaro.

K G Hammar, pingst och andlighet

Uppe tidigt denna fredag .

På radion höll förre ärkebiskopen K G Hammar en betraktelse över pingsten. Han tyckte att den hade förlorat  i jämförelse med julen, men att pingsten borde passa svensken bra. Svensken anser sig ju ofta vara, om inte religiös, så i alla fall andligt intresserad.

”Gud är ande.” lär Jesus ha sagt. Det är enligt Hammar det enda han har sagt om Gud. Svenskens andlighet är ofta kopplad till naturen, sa Hammar vidare och frågade sig vad andlighet är. En öppenhet, en beredskap, villighet att ta emot något som inte är kontrollerat, en erfarenhet.

Så uppfattade jag K G Hammar och budskapet om andlighet.

Delfin, fåglar och växter

En vild delfin gläder människor i områdena runt Nyköping och Oxelösund och inspirerar till samtal. Många åker iväg med förhoppningen att få se den, men sådan tur har nog bara ett fåtal. Delfinen själv är lyckligt ovetande om all uppståndelse den orsakat men är sällskaplig och lekfull rapporteras det. Den har dessutom blivit rikskändis på sina villovägar.

Mera säkert är för de flesta av oss att vi kan få uppleva näktergal, gök, svalor som gör tydligt, att försommaren är här. Mycket finns att göra för fåglarna innan det är dags för föräldrar och ungar att flytta inför höstkylan.

En fantastisk flora med färgsprakande växter går också att ta del av. En del kallar det vilda ogräs, men många växter är både användbara och vackra för den som stannar upp tillräckligt för att bekanta sig med dem. Även växter har bråttom här uppe i Norden för att hinna blomma och sätta frön så snart som möjligt.

På tal om fåglar är Sveriges Ornitologiska Förening nu inne på den tredje omröstningen av fyra om Sveriges nationalfågel. Personligen tycker jag nog att det känns mest rätt att rösta på fåglar som stannar hela året i Sverige, men var och en får ju ha sin åsikt.

Webbadressen till omröstningen om Sveriges nationalfågel är: http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskadning/nationalfagel/

I litterärt sällskap

Under söndagen besökte jag Trosaportens Dag och loppis. Det regnade men tappra försäljare hade trots detta packat upp vid 10-tiden på förmiddagen. Intresserade spekulanter var fåtaliga, men några gick raskt från stånd till stånd för att spana efter fynd.

En söndagsutflykt behöver inte vara fel trots regn och jag började gå bland stånden. Min man gick iväg ensam och var snabbt klar. Han gick till bilen för att höra på radion.

Några figurer fångade mitt intresse. Det var författare i form av bokstöd, svarta i metall. Jag tänkte bara köpa två, eftersom jag får dåligt samvete av att dra på mig "onödor", men övertygades av mannen bakom disken om att jag behövde alla sex. En etikett berättade på några av figurerna om formgivaren, prof. em. Jan Landqvist, medlem av Swedish Design Academy.

Egentligen behöver jag inga bokstöd. Jag har tillräckligt antal böcker för att de själva skall kunna stödja varandra på hyllorna, men figurerna var intressanta.

Mina författare i bokstödsform är Carl von Linné, Karin Boye, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Nils Ferlin och Fritiof Nilsson Piraten. De har fått tillfällig plats på köksbordet och för bland annat tanken till en SVT-serie, där en känd person fått välja ut några tänkta middagsgäster oberoende av tidsepoker eller geografiska perspektiv och sedan presentera dem för tittarna. Figurerna utgör just nu trevliga samtalsämnen vid matbordet i vårt hem, precis som de tänkta middagsgästerna i SVT-programmen. Några bilder är välbekanta: Linné, Lagerlöf med sin stora hatt, Strindberg. Den som var minst bekant i familjen var Fritiof Nilsson Piraten, men det beror kanske på i vilken landsända man är uppvuxen och har verkat och hur gammal man är.

Filmer med författares verk är för övrigt ofta välkända för publiken, medan författaren själv inte behöver vara det. Men efter min genomläsning på Wikipedia känns alla sex författarna bekanta såväl i bild som till liv och verk. Jag sprider gärna kunskaperna till andra.

Traditionella vårfiranden

Idag regnar det. Jag saknar solskenet för några dagar sedan, men vet att det kommer tillbaka. Även regnet behövs ju.

Härom dagen hörde jag göken och näktergalen; båda säkra vårtecken.

Säkra vårtecken är också traditionella vårfiranden som "gökottan", då Frälsningsarmén spelar på Kråkberget i Nyköping Kristi Himmelsfärdsdag tidigt på förmiddagen. I år blåste det en del, så musikanterna fick tämja notbladen, så att de blev spelbara på notställen.

En hel del folk och några med hundar hade samlats denna torsdag och solen sken. Sång och musik ljöd och en kårledare talade inspirerande.

Inspirerade gjorde också Hjortensbergskyrkans Valborgsmässofirande, som maken och jag besökte för första gången. Litet blåsigt var det men sången ljöd munter och varm. Den som vill kan ju klä sig efter väderleken, vilket min man och jag hade gjort.

Solskensexempel

Under tre dagar har SVT2 visat en dokumentärfilm, där vi kunnat följa 18 gamla från särskilda boenden i Västervik på resa till Grekland. Initiativtagare var aktivitetssamordnaren greken Dimitrios "Tackis" Sahpekidis. De gamla betalade själva resan medan kommunen höll med personal. SVT:s filmkamerateam var med under förberedelserna, på flyget och bodde på samma hotell som de övriga.

Resan krävde noggranna förberedelser och efter 15 timmars resa med buss och flyg vilade åldringarna ut för att sedan ägna sig åt sol, mat, dans och bad i Medelhavet; upplevelser både i stunden och för minnet i framtiden.

Eldsjälen Tackis Sahpekidis´ livsfilosofi är att livet skall levas livet ut. Varje människa har drömmar och han hjälpte till att förverkliga dem för dessa gamla. Upphovet till idén var när hans egen mamma hade varit sjuk och skröplig och kom resande till Sverige från Grekland. Tackis trodde att hon inte skulle klara det, men det gjorde hon. Man klarar mer än man tror. I varje fall med rätt stöd och hjälp. På så sätt föddes idén hos Tackis till Greklandsresan för Västerviksborna. Han ordnade  en resa redan 2011, så den här gången hade han erfarenhet.

Detta är solskensexempel som kan inspirera. Tiderna har förändrats och inte minst med tekniska hjälpmedel är mycket möjligt idag som var otänkbart förr. Det är väl värt att följa de eldsjälar och mästare som i praktisk verklighet banar väg för andras glädje och får glädje tillbaka.

Och oavsett om resan går till Grekland eller till ett närmare mål blir sinnet ungt när det finns nya saker att se och upptäcka och människor att umgås tryggt med.

Marspromenad

Jag har inte tänkt på tidigare att sand i luften är ett lika säkert vårtecken som vårblommor. Men sedan i söndags vet jag. Nedan mina intryck i en dikt.

Och visst är svenskans uttal av månaden "mars", dvs. "MASCH", lustigt?

Marspromenad

Sand i luften, solen i moln, regnstänk.
Knotiga fruktträd,
risiga buskar.
Ölburkar på trottoarkanten.

Flottig pizzakartong
intill häck.
Stenar mot husgrunder,
brevlådor.

Snödroppar, krokus och vintergäck.
Kvinna på väg.
Sand i mitt inre,
rethosta.

Lära av historien

Hos frisören hann jag bläddra i en damtidning innan det var dags för min klippning. Där läste jag att den numera i Sverige och ända till Japan berömda och erkända keramikern Lisa Larson blev starkt kritiserad för sina mulliga kvinnofigurer, som hon gjorde från slutet av 1950-talet och ända till på 1970-talet.

Det är sedan lätt hänt att bland många andra kvinnor tänka på Carolina Falkholts "Övermålning" i Nyköping. Kommunen har ju blivit omskriven och omdiskuterad både i Sverige och utomlands och till och med varit nominerad i en tävling mellan kommuner om "Sämst använda skattemedel". Hur det gick i tävlingen vet jag inte och loppet är ju inte helt kört än, hoppas jag. Det går ju att vända skutan fortfarande i den pågående processen och lära av historien.

Falkholts "Övermålning" ger möjligheter

"Det är då ingen anatomisk bild!" sa en läkarstuderande i Uppsala, när Carolina Falkholts "Övermålning" kom på tal. Målningen som misstolkats och misshandlats så att vi i Nyköping fått ett alldeles eget murbygge i högstadieskolan Alpha, där målningen har gömts undan.

Graffiti är historiskt urgammalt och Carolinas "Övermålning" ett färgsprakande uttryck för Carolina som individ och kvinnlighet som begrepp. Kanske är det detta som skrämmer en del? Där jag ser en mun - ett centrum för livskraft, ett chakra - envisas andra med sin uppfattning om en "Snippmålning", vilket ju inte stämmer varken till anatomi eller verkets bakgrund eller utförande. Att ämnesområdet heter "Konst" har dessutom varit omöjligt att få gehör för i tidningsspalterna.

Vi är många som talar för demokrati. Men uppfattningarna om vad demokrati är och hur den skall hanteras skiljer sig åt som med mycket annat mänskligt. Är demokrati ett beslut vid en viss tidpunkt av endast en person, som enligt en tidningsartikel i Sörmlands Nyheter skulle kunna bli avgörande? Eller är det en gemensam process i ett livslångt lärande för individers och samhällets bästa? Jag anser det sistnämnda, speciellt i det offentliga som vi betalar med våra skatter. Konst, all konst, ingår i det livslånga lärandet. Att låta bara en person fälla utslaget, anser jag därför felaktigt. Då är det ingen process. Istället tillhör sådant den privata zonen med beslut om vilken tavla som skall hänga i familjens vardagsrum. Det offentliga måste i stället syfta framåt genom att bredda, fördjupa, ge möjlighet till nya perspektiv, kunskap och upplevelser. Det är inte farligt att bli litet omskakad, att lämna trygghetszonen för en kort stund. Det är ofta bra.

I en gemensam lärande process som vi kallar demokrati är det därför rimligt, tycker jag, att Nyköpings kommun breddar den egna kompetensen. Statens Konstråd har tidigare varit delaktig med graffiti. Det finns också genusvetare och specialister på information som kan vara intresserade att bidra till Alphaskolans och Nyköpings spännande framtid.

"Övermålning" är helgjuten konst och konst ger möjligheter. Ta dem, Nyköpings kommun!