Om ungas berättande för nämndledamöter

På SN:s ungdomssida beskrivs ett nämndbesök, då några som besökt Polen och koncentrationslägren berättade om detta för ledamöterna. Upplevelsen från det besöket var att intresset i nämnden minst sagt inte var på topp.

Jag har läst om detta och tycker, här som alltid, att det är beklagligt, när den som tar sig tid och har engagemang nog att dela med sig av upplevelser och kunskap inte känner sig nå fram. Att som deltagare i en sådan resa formulera upplevelser om både fakta och känslor i ord i en så ovan situation som besök i en politisk nämnd, är dessutom inte det lättaste.

Upplevelserna från nämnden vill jag inte ifrågasätta. Istället hoppas jag att berättelserna gjorde verkan, även om detta inte märktes utåt på nämndledamöterna.

Det viktiga är fortsätta göra det som känns rätt. Det betyder också att fortsätta skriva om upplevelser som känns viktiga. Att lära av andra är viktigt för alla. Jag ser det som särskilt värdefullt, att de unga pratade vid nämndmötet.

Frågan är vad som skulle ha hänt om den som känner sig kränkt av ointresse öppet uttrycker förvåning över tecknen på ointresse, kanske genom att ställa frågor eller hitta på något som får igång dialog.

Eller hur gör man annars för att människor skall kunna mötas genom dåtid och i nutid, när det är kallat till möte?

Delblanc och "Hedebyborna"

Från söndagen den 3 maj kl. 18.15 och under sommaren visar SVT1 den sörmländske författaren Sven Delblancs och regissören Håkan Ersgårds TV-serie ”Hedebyborna”. En lång rad kända skådespelare medverkar och gör berättelsen om Sverige i en brytningstid levande. Serien har höga tittarsiffror trots lite obekväm sändningstid och att det är trettio år sedan den spelades in.

Författaren Sven Delblanc har djupa rötter i Sörmland och Vagnhärad. TV-serien ”Hedebyborna”, som Delblanc själv skrev manus till utifrån romanerna i den s. k. Hedebysviten, har blivit inkörsporten för mig till ett rikt författarskap om vitt skilda ämnen.

Delblancsällskapet, som startade 1999, har medlemmar i hela landet och vill verka för att sprida och fördjupa kunskaperna om Sven Delblanc och hans författarskap. På författarens födelsedag den 26 maj företas traditionsenligt en vandring till Delblancs barndomshem Mölna. Om detta och annat står att läsa på www.delblancsallskapet.se.

Från den gångna, ljuva Kristi himmelsfärds helgen med växlande sol och regn, i en tid ”mellan hägg och syren”, vill jag särskilt notera, att göken gol tydligt en dag vid middagstid och att näktergalen sjunger i Nyköpingsnatten.

Träffen, Nyköping, som Föreningshus?

Träffen, känd av alla passar till föreningshus, förtjänar att bli en kommunägd mötesplats; något som alla kan dela. Föreningar, politiskt och religiöst obundna, kunde dela lokal efter schema.
Bo i Nyköping behöver nytt innehåll för bofasta, kan bli spännande och kreativt.
Så tycker undertecknad som har lagt motion som skickades av Kommunfullmäktige till kommunstyrelsen den 14 april.

Ett medborgarkontor kunde inrymmas till hjälp för allmänheten. Skolorna, bland andra, kunde på så sätt säkert avlastas med olika frågor och bekymmer som medborgarna kan tänkas ha.
Integrering är viktig, både etniskt och mellan generationerna. Befolkningen åldras, ensamheten är svår för många.
Isolering och vilsenhet finns också bland unga som driver på gatorna eller dricker öl en mörk kväll i regn insvepta i filtar. Ja, de finns. Jag har sett dem.
Unga behöver komma in i föreningslivet, inte bara inom sport och liknande aktiviteter. Livskvaliteten behöver höjas för såväl invandrare, äldre som de unga.

Bild som ett uttryck för unga med andra perspektiv än de etablerades kunde bli möjligt.
Afrikansk dans, latinamerikanskt, bugg och gammeldans, ”gemenskapsdanser” som inte är pardans kan passa in.

Träffens Hjärta, navet, är köket och restaurangen. En seriös entreprenör behövs som arbetar med lokala produkter, långsiktig hållbarhet, ekologiskt, vegetariskt, gärna också med nationella specialiteter. Mat på plats, till catering, kan bli möjlig.

Nyköpingshem ser jag som en viktig intressent. De olika nämnderna behöver samverka över organisationsgränserna och bilda ett starkt nätverks tillsammans med tänkbara resursteam.
Grönytor är bra för hälsan och närheten till Hjortensbergsbadet höjer kvaliteten.

Nyköping kan stärka varumärket genom att tänka stort och fritt. Idéskissen ovan kan leda vidare.

I min motion föreslår jag att utredning görs om förutsättningarna för Träffen att bli föreningshus.
Befolkningsunderlaget räcker redan med Brandkärrsborna. Till dem kommer många andra som behöver ett nytt innehåll som Bofasta i Nyköping.

Toppkandidater för Djurrätt i EP-valet 2009

Den 7 juni är det val till EU-parlamentet. Mycket finns att fundera över eftersom EU är en verklig maktfaktor som påverkar allt och alla i vardagen.

Djurens Rätt listar och undersöker vilka partier och kandidater det är bäst att välja om man vill rösta för djuren.

Jag citerar därför från Djurens Rätt: ”Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de enda partierna som får godkänt i undersökningen och djurrättstoppkandidaterna heter Carl Schlyter (MP) och Mikael Gustafsson (V). Det finns dock individuella politiker från ytterligare tre partier som kan tänkas jobba för att förbättra djurens situation. På valbar plats finns: Marit Paulsen (FP), Ella Bohlin (KD) och Hillevi Larsson (S).”

Självklart tänker jag rösta. Gör det du också!

Äldrevård till det bättre

Uppdrag granskning om äldrevården SVT1 6/5 visade att riksdagsmän inte vet att hund, häst och person innanför fängelsemurar har bättre lagstiftning till sin fördel än de äldre, där lagstiftning saknas när det gäller möjlighet att få vistas ute.

Maria Larsson, ansvarig minister, (KD) slingrade sig och påstod att man inte kan lagstifta för människor. Är det inte det man gör, när det gäller samhällets ansvar för medborgarna? undrar jag. Hur skall det annars gå till?

Det är ju inte så att någon skall tvingas att vistas ute, men att möjligheten behöver finnas. Programmet visade på behovet av etiketter, diagnoser. Så t ex kan den som klassas som funktionshindrad ha rätt till personlig assistent för utevistelse 20 timmar per månad. Den däremot, som bevisligen är funktionshindrad i och med att personen tas omhand på hem, anses inte ha rätt till frisk luft och omväxling i sinnesintrycken.

Likhet inför lagen är bra. Många områden finns därmed att lagstifta inom och förbättra – även om tiderna anses svåra. Här finns ett sådant område. Och det finns resurser trots allt.

Till det bättre tror jag att sådan lagstiftning skulle vara. Fokus på normal friskvård som utevistelse kunde minska behovet av mediciner och vård, minska lidande och oro för de äldre och deras anhöriga.
Det skulle säkert även vara bra för personalen, eventuellt förstärkt av den resurs som de många arbetslösa utgör.

Utbildning och erfarenhet är i Sverige av idag ingen tydlig bristvara. Bristerna är att detta inte kommer till nytta i samhället. Redan gjorda investeringar av samhälle och individer går därmed ekonomiskt förlorade. Räkna gärna på de förlusterna, ni som fattar besluten! Ekonomi betyder ju att hushålla med knappa resurser. Hur läggs förlusterna in av utbildning och erfarenhet som inte tas tillvara? Av ungdomsarbetslöshet?

Utevistelse till de äldre! Något inte minst för våra aktiva inom pensionärsorganisationerna att arbeta för politiskt.

gunillalysell.blogspot.com

Aldrig ändra i ett vinnande lag

Aldrig ändra i ett vinnande lag!

Sprack kalkylerna så att det blev för dyrt att ta både manliga och kvinnliga dansare i Malena Ernmans operashow till Moskva?

Någon annan anledning kan jag inte tänka mig till att det i Sverige vinnande konceptet ändrats. Därmed ändrades också innehållet, helheten, från manligt-kvinnligt i den böljande sensuella dansen med Malena i centrum till något platt, tomt, särskilt när kamerorna riktades från hög höjd ner mot den stora scenen.

Jag anser att maskerna i både de manliga och kvinnliga dansarnas händer symboliserade den operavärld som Malena tillhör. I enbart kvinnliga dansares händer blev maskerna till kvinnligt koketteri inför den manliga delen av världspubliken. Att Malena i den svenska uppsättningen hissades mot skyn på starka armar, såg jag som en symbolisk handling; hyllning av en (blivande) vinnare – en kvinna.

Versionen i Moskva kan ha varit enligt reglerna. Men den versionen var inte vad svenska folket utsåg till Sveriges representanter. Alldeles bortsett från hur de formella reglerna ser ut, finns det också en vishets- och erfarenhetsregel: Aldrig ändra i ett vinnande lag! Särskilt inte som i det här fallet när helheten försvinner och innehållet därmed inte blir detsamma.

Följ mästaren

De e bar´å åk! sa Ingmar Stenmark.
Inte så bara kanske, enligt mig, men en mästares råd behöver följas.
Så nu kör vi!