Abrahams Barn

I går söndag föreläste docent Christer Hedin, religionshistoriker, över ämnet Abrahams Barn i S:t Nicolai församlingshem i Nyköping.

Vad skiljer och vad förenar egentligen judendom, kristendom och islam? Hedin visade och berättade med pedagogiska bilder att alla tre religionerna har en gemensam utgångspunkt, nämligen Abraham, och ett gemensamt slutmål, nämligen godhet och ett gott liv. Så fattade jag det. De tre religionerna har mer som förenar än som skiljer.

Hedin tog exempel på hur samhällen förändrats ekonomiskt över de långa tidsrymder det handlar om. Han talade om symbolik och betydelsen av att ta reda på vad som egentligen står i urkunderna i förhållande till sägner och andra berättelser. Stort utrymme läggs i samhällsdebatten idag om signaler som människor använder för att visa grupptillhörighet och som inte har större betydelse än så.

En nyhet i nutid är att utbildade feminister trätt in i samhällsdebatten i t ex islamska länder. De studerar vad som påstås i olika sammanhang och jämför påståenden med Koranen.

Företrädare för flera riktningar av kristenheten fanns i publiken. Jag hade gärna sett någon i publiken från judendom och islam också. Var det steget för stort för dem? S:t Nicolai församling i Nyköping ordnar studiecirkel för dem som vill fördjupa sig och det går att vara med även enstaka gånger om jag fattat rätt.

Om fler lyssnade till Christer Hedin och läste boken skulle möjlighet finnas till större glädje, harmoni och meningsfullhet i livet. Det är mitt intryck av föredraget.

Jakten och makten

Det kaos som uppstått efter att tusentals jägare gett sig ut i skogen för att jaga 27 vargar har fört det goda med sig att obalansen som råder mellan å ena sidan jägarna och å andra sidan allmänheten nu kommit upp till ytan. Jägarna är till antal ett par procent av befolkningen, men anses ändå vara de som bäst vet hur vår fauna med de vilda djuren skall se ut, formas och skötas.

I fallet med vargarna tycks miljöminister Andreas Carlgren (C) och miljödepartementet ha förlorat mot lobbyisterna, när Jägarförbundet med jordbruksminister Eskil Erlandsson (C), själv jägare, tryckte på. Historien är principiellt lärorik, eftersom den visar hur stor makt en stark lobbygrupp kan ha i politiken.

Jägarförbundets medlemmar vill jaga - ofta enbart för nöjes skull. Den viltvård man säger sig bedriva utgår från att få fram jaktbart byte, där en stor del av det jagade bytet inte tas tillvara eller skadskjuts med ibland långt lidande som följd.

Vi är många som istället gläds åt att uppleva biologisk mångfald. Vi trivs att vandra i naturen, ensamma eller i sällskap, med eller utan kamera, för att uppleva utan att döda. Då är det angeläget att ta del av vad forskare verkligen säger och veta att även personer uppvuxna med jakt tar avstånd från jakt som den bedrivs idag.

Oberoende organisationer med kunniga medlemmar anser jag som djur och naturintresserad vara viktiga informatörer för ett sansat ställningstagande. De är därför lämpliga för mig och andra att stödja som motvikt till gammalt tänkande. Organisationerna heter Jaktkritikerna, (tidigare Riksföreningen hänsynsfull jakt), hemsida: jaktkritikerna.se och Djurens Rätt, hemsida: djurensratt.se.

Från politisk synpunkt borde jägarna ses som ett särintresse och viltvård övergå till en mer modern faunavård med planering, beslut och praktiska åtgärder med målsättning biologisk mångfald och balans. Där måste också majoritetens, dvs. allmänhetens, synpunkter och intressen tas med i beräkningen.

Annorlunda konstinstallation

Några konstinstallationer under förra året väckte nationell uppmärksamhet. Men även Nyköping hade sin speciella konstinstallation tycker jag. Detta trots att den varken planerades eller genomfördes av konstnärer. Händelsen var ändå offentlig, platsen ett museum och händelsen väckte tankar. Så vad sägs om vaccinationen i Sörmlands Museum i Nyköping som konstinstallation i slutet av förra året?

Svininfluensan var 2009 års upplevda hot och diskussionsämne. Därför var kön lång redan timmen före öppnandet, när allmänheten första dagen fick möjlighet till gratissprutan. Leenden spreds när senare anlända reagerade lika: Så lång kö! Lönar det sig att vänta eller komma tillbaka? Glömt legitimationen? Spontana möten uppstod. Småprat började om ditt och datt. Hjälpsamhet visades människor emellan.
TV-fotograf filmade med jättekamera från bil och gav intrycket att något viktigt var på gång.

På utsatt tid öppnades dörren. Kön rörde sig långsamt till en början, ökade hastigheten alltmer och splittrades när vakter dirigerade var och en av oss till någon av de många sköterskorna, som väntade i rader. Snabba frågor, nödvändiga anteckningar och nålen på sprutan fördes genom huden. Nästa!

Upplevelse av tid är relativ. Med acceptabelt väder, småprat och andra händelser gick tiden fort för mig trots lång väntan i denna konstinstallation i vardagen. Med andra förutsättningar och omständigheter hade upplevelsen varit en annan.