Hur går Sverige vidare?

Jag anser det nödvändigt att ta upp regeringens 3-miljardsatsning till lärare, lärarlönelyftet. Regeringens avsikt var att ge läraryrket högre status. Resultatet blev motsatsen. Sedan sanningen uppenbarats och lärare inte kunnat se objektivt godtagbar skillnad mellan vinnare och förlorare, försattes många lärare i chock. Aldrig har en hel yrkeskår utsatts för liknande på svensk arbetsmarknad.

Chefer har enligt min erfarenhet från privat och offentlig arbetsmarknad för det mesta en diffus uppfattning om medarbetare, deras arbetssituation och de krav den ställer. Tillkommer att situationen här var helt ny utanför sedvanliga löneförhandlingar mellan parter. Verktyg och underlag har saknats för bedömning. Behov av  rättvisa genom öppenhet med åsiktsutbyte, möjlighet att förklara, förstå och därmed kunna acceptera kan ha ersatts med motsatsen -hemlighetsmakeri och orättvisa. Situation-person-relation säger en viktig ramsa om hur utfall kommer att bli. Individer kan därför inte ställas i skamvrån som skett genom lärarlönelyftet.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), folkhögskollärare, föreslog vid möte med 377 lärare i Karlstad, att kommunerna nu går in och utjämnar. Samma åsikt hade Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén i SVTs Rapport 20 oktober från Gymnasiemässan. Rimligt, tycker jag, eftersom lärare förtjänar att bli värdigt behandlade och skolan är en av samhällets hörnstenar.

För att lärare skall bli sedda och hörda föreslår jag ödmjukt som utomstående, att lärarförbundens förtroendevalda samlar in uppgifter om lärares självskattning - helst med bestyrkande underlag. Dessutom om processen med bemötande, utfall och reaktioner. Läge också, tycker jag, för vetenskapliga undersökningar.

Skadorna blev reella. Men varje kris kan bli början till något nytt och bättre. Hur går Sverige vidare efter första chockfasen?

Stort på Alla Helgons Dag

"Stort" blev kommentatorns svar många gånger under påve Franciscus´ besök i Sverige för att högtidlighålla 500-årsminnet av reformationen idag, Alla Helgons Dag, enligt katolsk tideräkning. Arbetet inför ett framtida närmande och samarbete mellan katolicismens kristna över hela jorden som tillsammans med protestanter och de ortodoxt kristna är världens största religion började med förberedelser redan för 50 år sedan. Undertecknandet av dokument  för hur samarbetet skulle ta sin början med några nerskrivna punkter skedde i går i Lund och följdes upp med ekumenisk, allkristen, mässa idag i Malmö. Människor världen över intresserar sig i dessa dagar för Sverige och påvens historiska besök.
 

Under de senaste 200 åren har påvarna varit omtyckta, sa en kunnig SVT-kommentator, som också berättade innebörden i de religiösa ceremonierna. Påven som uppmanar till fred, ödmjukhet och saktmod, gick ur sin vagn före mässan och välsignade barn, handikappade och sjuka, som räcktes till honom eller satt nedanför läktarna. Människor viftade med flaggor och plakat i novembers gråväder.

 

Jag uppskattade särskilt, att svenska talades under mässan. Detta tillsammans med latinet, som är en länk tillbaka i tiden som fortfarande används inom katolska kyrkan i nutid, samt att mångfalden katoliker i världen och Sverige uppmärksammades genom uppläsningar på skilda språk. Detta vittnade om världsomspännande mångfald. Påven talade bitvis sitt eget språk, spanska, och är den ende latinamerikanska påven hittills. Han har påtaglig spänst och det behöver han som andlig ledare och chef över Vatikanstaten, som finns till för att garantera, att påvedömet hålls fritt från nationalstat. Mötet mellan Vatikanens verklighet för påven kan ha varit lika överraskande som Vatikanens överraskning över påven  när han tillträdde, var en kommentar. Sedan dess har såväl Vatikanen som påven funnit formerna för samarbete.

Mässan inleddes med en psalm av svenske Nathan Söderblom, f.d. ärkebiskop, och avslutades med en av mina favoritpsalmer i folkviseton upptecknad i Skattungbyn i Dalarna "I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor...", med text som stammar från 1600-talet.

Stort alltsammans även för mig som protestant framför TVn. Ett nytt perspektiv gav också påvens tal om att vi var och en kan ha eller ha haft ett helgon bland släkt eller bekanta som sett mer till andra än sig själv. Vid närmare eftertanke kom jag på att min fostermor kan ha varit ett sådant helgon.

MP, ni är inte ensamma

Pragmatisk, dvs. resultatinriktad, var ordet hos miljöminister Karolina Skog (MP) och politiska kommentatorer vid presentationen 25 maj av regeringens nya ministrar. Möjligheten att visa pragmatisk politik låter inte vänta på sig, när beslut skall fattas om eventuell försäljning av Vattenfalls brunkolsgruvor i Tyskland med koldioxid och klimatuppvärmning som följd. Detta blir ett beslut utan ångervecka med långsiktiga konsekvenser, där det inte går att skylla ifrån sig eller göra till hälften rätt, eftersom beslutet får påverkan inte minst för kommande generationer. Största förlusten har Vattenfall redan gjort genom dåliga affärer som jag har uppfattat läget. Nerläggning utan försäljning verkar bli en mindre förlust om detta stämmer.

Experter hävdar, att det är fullt möjligt att utgå från den andra delen av ägardirektivet, nämligen att Vattenfall skall gå före på energiområdet och forskare hävdar, att klimatuppvärmning med fossila bränslen måste stoppas. Klimatuppvärmning för med sig genomgripande förändringar för människor, djur (inte minst insekter!), växter, virus och bakterier. Kanske består svårigheten i att förstå detta. Kanske skulle en kommande istid vara lättare att förstå än uppvärmning?

MP har visionen att göra skillnad. Då är prövotiden "nu!" för pragmatism, resultatinriktning, och en politisk styrning som visar vägen. Och MP, ni är inte ensamma som miljökunniga i politiken! Kunniga finns även i andra partier om ni bjuder in dem.

Sveriges regering ser ut att ha möjlighet att vägra Vattenfall att sälja vidare gruvorna och i stället arbeta för att avveckla dem med Tyskland, som ju är landet som tycks ha slutliga makten. Med inträdet i EU skulle Sverige uppnå mycket på miljö- och klimatområdet, var det sagt. Hur yttrar sig det i Vattenfallaffären?

 

Skulle staten som huvudman fungera bättre?

Näringsliv och landsting tycks ha skilda behov och mål som inte låter sig förenas. Detta eftersom förslagen från statens utredare i regionfrågan egentligen utgår från att allt skall bli som tidigare men med den skillnaden att de organisatoriska enheterna - regionerna - kommer att förstoras. Denna förstoring verkar såväl beslutsfattare som allmänhet tveksamma till eller tar avstånd ifrån åtminstone vad jag kan utläsa av den offentliga debatten. Frågorna  tycks därmed ännu inte tillräckligt diskuterade eller förankrade, varken hos beslutsfattare eller allmänhet.

Norsk modell med staten som huvudman för sjukvården har ibland framhållits som en bättre lösning än att hålla kvar vid den gamla, men utvidgade modellen. Norge är som bekant skiftande både geografiskt och befolkningsmässigt och därför lämpat att titta närmare på från svenskt perspektiv och lära av. Att lära av andra är en väg att undvika misstag och få erfarenheter gratis. Lönsamt  med andra ord i kort sammanfattning.

Frågor av intresse är följande och jag väntar på svar från beslutsfattare i stat, region, kommuner och landsting och från erfaren allmänhet.

 

På vilket/vilka sätt är norsk modell framgångsrik? Finns negativa erfarenheter också värda att lära av? Likvärdiga möjligheter över hela Sverige har framhållits som önskemål från allmänheten både när det gäller tillgänglighet och ekonomi. Kanske kan staten/länsstyrelsen garantera sådant bättre än landstingen?

Landsting och län hör ihop sedan länge har jag läst. Men med två på varandra följande riksdagsbeslut kan väl det ändras?

 

Med svaren på ovanstående frågor följer följdfrågor: Skulle staten vara bättre huvudman än landstingen? Har de statliga utredarna alls varit inne på den frågeställningen?

 

Frälsningsarmén Nyköping underhöll

Frälsningsarméns musikkår i Nyköping deltog med solist vid invigningen av den nya utställningen om "Hopp och hot" för Östersjön vid Naturum Stendörren söndagen den 1 maj.

Musiken var av det underhållande och lättsamma slaget och solen lyste över allt och alla.

Naturum Stendörrens utställning invigd

Söndagen den 1 maj 2016 invigde landshövding Liselott Hagberg den nya utställningen på Naturum Stendörren mellan Nyköping och Trosa. Temat var "Hopp och hot" när det gällde Östersjön och många var de som hade gjort utställningen möjlig och färdig, främst Naturvårdsverket och Riksmuseet.

Invigningen hade samlat många besökare som bjöds på mingel före invigningen med fiskpinnar till barnen och ett gott tilltugg av strömming med sjögräs på knäckebröd till de vuxna. Till detta rent vatten i tjusiga glas och nypondryck i pappersmugg.

Utställningen luktade nymålat när dörrarna öppnades och besökarna vällde in. Vi fick se mycket information i förhållande till ytan; färgstarkt och intresseväckande.

Promenader till och från parkeringen var nyttiga och uppfriskande både före och efter evenemanget.