Stort på Alla Helgons Dag

"Stort" blev kommentatorns svar många gånger under påve Franciscus´ besök i Sverige för att högtidlighålla 500-årsminnet av reformationen idag, Alla Helgons Dag, enligt katolsk tideräkning. Arbetet inför ett framtida närmande och samarbete mellan katolicismens kristna över hela jorden som tillsammans med protestanter och de ortodoxt kristna är världens största religion började med förberedelser redan för 50 år sedan. Undertecknandet av dokument  för hur samarbetet skulle ta sin början med några nerskrivna punkter skedde i går i Lund och följdes upp med ekumenisk, allkristen, mässa idag i Malmö. Människor världen över intresserar sig i dessa dagar för Sverige och påvens historiska besök.
 

Under de senaste 200 åren har påvarna varit omtyckta, sa en kunnig SVT-kommentator, som också berättade innebörden i de religiösa ceremonierna. Påven som uppmanar till fred, ödmjukhet och saktmod, gick ur sin vagn före mässan och välsignade barn, handikappade och sjuka, som räcktes till honom eller satt nedanför läktarna. Människor viftade med flaggor och plakat i novembers gråväder.

 

Jag uppskattade särskilt, att svenska talades under mässan. Detta tillsammans med latinet, som är en länk tillbaka i tiden som fortfarande används inom katolska kyrkan i nutid, samt att mångfalden katoliker i världen och Sverige uppmärksammades genom uppläsningar på skilda språk. Detta vittnade om världsomspännande mångfald. Påven talade bitvis sitt eget språk, spanska, och är den ende latinamerikanska påven hittills. Han har påtaglig spänst och det behöver han som andlig ledare och chef över Vatikanstaten, som finns till för att garantera, att påvedömet hålls fritt från nationalstat. Mötet mellan Vatikanens verklighet för påven kan ha varit lika överraskande som Vatikanens överraskning över påven  när han tillträdde, var en kommentar. Sedan dess har såväl Vatikanen som påven funnit formerna för samarbete.

Mässan inleddes med en psalm av svenske Nathan Söderblom, f.d. ärkebiskop, och avslutades med en av mina favoritpsalmer i folkviseton upptecknad i Skattungbyn i Dalarna "I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor...", med text som stammar från 1600-talet.

Stort alltsammans även för mig som protestant framför TVn. Ett nytt perspektiv gav också påvens tal om att vi var och en kan ha eller ha haft ett helgon bland släkt eller bekanta som sett mer till andra än sig själv. Vid närmare eftertanke kom jag på att min fostermor kan ha varit ett sådant helgon.