Självklart är det ytterst allvarligt att någon blir hotad eller förnedrad oavsett om det gäller näthat eller IRL, i verkliga livet. Vi kan ju kalla det att samhällsklimatet är nersmutsat. Ingen mår bra av det.
Yttrandefrihet har ursprungligen kommit till för att underställda/maktlösa skall få yttra sig utan att råka illa ut. Då handlar det om att diskutera sakfrågor och förhållanden som någon känner behov av att förstå eller förändra. För att göra demokratiska/personliga vinster behövs att andra deltar på ett sakligt sätt.
Att gå till rått personangrepp är något helt annat, som inte har med yttrandefrihet, frihet eller demokrati att göra. Att t o m vuxna, utbildade människor och myndighetspersoner tror att nätkränkningar har att göra med yttrandefrihet visar på den brist på utbildning i demokrati som finns i dagens samhälle. Det visar också utöver maktstrukturer att de män (ibland kvinnor) som inte fått lära sig att uttrycka sig med ord, ofta tar till våld, när inte orden räcker till. Våldet kan vara psykiskt eller fysiskt.
Tala om att utbildningsnivån behöver höjas! Både när det gäller demokrati och förmågan att uttrycka sig.
fredag 8 mars 2013
Varken jämställt eller jämlikt
"195 år kvar till jämlikt vabbande
Stockholm/TT
195 år, så lång tid kommer det att ta innan pappor tar ledigt för vård av sjukt barn lika mycket som mammor, visar siffror som Försäkringskassan tagit fram åt tidningen Arbetet. Sedan 1989 har pappornas vabbande bara ökat med 1,7 procentenheter och har legat ganska konstant på drygt 30 procent.
Enligt Niklas Löfgren, Försäkringskassans familjeekonomiska talesperson, är en förklaring att många pappor jobbar samtidigt som de är hemma med sjuka barn och därför struntar i att ta ut ersättningen."
Ovanstående stod att läsa som ett meddelande från TT. Ett mycket märkligt uttalande, tycker jag av flera skäl.
Fråga 1. Vilket underlag har försäkringskassans Niklas Löfgren för sitt antagande att många pappor jobbar samtidigt som de är hemma med sjuka barn och att de därför struntar i att ta ut ersättning? Varför redovisas inte den procentsatsen om nu Niklas Löfgren vet hur det förhåller sig?
Fråga 2. Hur mycket vård får det sjuka barnet, när pappa är upptagen med jobbet?
Fråga 3. Kan fotfolket inom vård, skola, omsorg - om de är män - också arbeta hemifrån och sköta sjukt barn? Jag skulle inte tro det. Däremot förklarar det varför rubriken lyder "jämlikt", dvs. har ett klassperspektiv. Detta bortsett från den ojämställda fördelningen mellan män och kvinnor.
Stockholm/TT
195 år, så lång tid kommer det att ta innan pappor tar ledigt för vård av sjukt barn lika mycket som mammor, visar siffror som Försäkringskassan tagit fram åt tidningen Arbetet. Sedan 1989 har pappornas vabbande bara ökat med 1,7 procentenheter och har legat ganska konstant på drygt 30 procent.
Enligt Niklas Löfgren, Försäkringskassans familjeekonomiska talesperson, är en förklaring att många pappor jobbar samtidigt som de är hemma med sjuka barn och därför struntar i att ta ut ersättningen."
Ovanstående stod att läsa som ett meddelande från TT. Ett mycket märkligt uttalande, tycker jag av flera skäl.
Fråga 1. Vilket underlag har försäkringskassans Niklas Löfgren för sitt antagande att många pappor jobbar samtidigt som de är hemma med sjuka barn och att de därför struntar i att ta ut ersättning? Varför redovisas inte den procentsatsen om nu Niklas Löfgren vet hur det förhåller sig?
Fråga 2. Hur mycket vård får det sjuka barnet, när pappa är upptagen med jobbet?
Fråga 3. Kan fotfolket inom vård, skola, omsorg - om de är män - också arbeta hemifrån och sköta sjukt barn? Jag skulle inte tro det. Däremot förklarar det varför rubriken lyder "jämlikt", dvs. har ett klassperspektiv. Detta bortsett från den ojämställda fördelningen mellan män och kvinnor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)