Julmusik i varuhus

Programmet Plånboken i Sveriges Radio ville veta om lyssnarna köper mer i jultid på grund av musiken som spelas i varuhusen. Det är ju vad experter påstår att vi gör.

Det visade sig att mängder av brev kom in där lyssnare inte ville ha musik i varuhusen. Skälen var många. Ett av de viktigaste var att hörselskadade störs.

Jag för min del skyndar ut snarast möjligt. Jag vill inte lyssna på skval i något sammanhang utan själv välja musik och tillfälle för att kunna lyssna aktivt.

Dessutom ifrågasätter jag om det är rätt mot dem som skapat religiös musik att använda den i kommersiellt syfte. Och kan det inte kännas kränkande mot både religiösa och icke-religiösa att bli tvingade att lyssna?

Förmodligen stressar det dessutom personalen som redan har mycket att tänka på under köpfesten.

Förväntningar och god ton

När många människor skall samverka kommer det an på ledaren att göra alla deltagare uppmärksamma på vad som gäller för gemensamma mål. Det brukar kallas god ton, ett uttryck hämtat från musikspråket.

Ledare kan vara föräldrar, lärare, politiker och präster. En god ledare leder och samverkar med alla, främst utifrån målen i kombination med andras behov. Särskilt i nutid, när individer har helt olika bakgrunder och förväntningar är det viktigt att ledaren både på förhand och i stunden gör klart vad som gäller. Detta innebär i sin tur att varje individ måste se till att följa rätt ledare vid rätt tillfälle. Varje människa har valmöjligheter och därmed ansvar.

I kyrkan var det förr sed att man inte applåderade sång- och musikframträdanden precis som man inte applåderar förrän ett större klassigt verk är färdigspelat i en konsertsal. Anledningen är att helheten, heligheten med ett närbesläktat religiöst ord, går förlorad av applådåskor. Pauser är lika viktiga som punkt och nytt stycke i skriftspråk. Pauser behövs för att alla deltagare, såväl sångare, musikanter som deltagare från bänkraderna (och läsare) skall kunna hämta andan, låta tanken hinna ifatt och upplevelsen skapa frid, fred, i sinnet innan det är dags att gå vidare i stort och smått.

I adventstid ligger fokus särskilt starkt på inre frid och möjligheten till det närbesläktade tillståndet yttre fred. Adventstiden innebär ju en väntan på BARNET Jesus.

Vilket fantastiskt budskap att födelsen av ett barn kan bära med sig frihet och fred.

Tag makten, präster och lärare

I adventstid har jag kommit till insikt om från såväl kyrka som TV att präster nätt och jämt har tillåtelse att tala om Jesus och Gud i Herrens Hus eller är helt bortrationaliserade.

Man skulle annars kunna tro att skiljandet av Svenska Kyrkan från staten skulle ha gett nya möjligheter till fördjupning av det egentliga budskapet. Så har inte blivit fallet.

En parallell tycker jag är skolans kommunalisering, där lärarna mist makten över undervisningen och i stället skall göra en massa annat än undervisa.

CLAIM YOUR SPACE! präster och lärare. Tag makten över era verksamheter!

Värme i oktober

"Jag gjorde som du sa och fick soluret rättvänt!" sa Tord Jonsson, en bekant som jag mötte på stan häromdagen.

Vad jag hade gjort var att informera om Nyköpings kommuns utmärkta formulär "Synpunkten", som kommuninvånare kan använda för att berömma, föreslå något eller klaga för att åstadkomma förbättringar. Och Tord hade sett att ett anrikt solur var felvänt, vilket inte var värdigt Nyköping som framåtsträvande kommun. Efter att en tjänsteman sedan tagit kontakt och fått situationen klar för sig, vändes soluret rätt efter viss möda.

Det ligger något symboliskt i att veta att när den formellt riktiga vägen är funnen, finns det kommuntjänstemän som tar vara på kommuninvånares kunskap och engagemang. Det ger mig glädje och hopp att se det stora i det som är mindre.

Så tack för påminnelsen Tord Jonsson, som tog upp frågan om soluret med mig och kommunen. Tack för påminnelsen om det lyckade resultatet som värmde i själen en oktoberdag.

Birka sluter cirkeln

Sverige har 14 kultur- och naturminnen, som FN anser är viktiga för hela mänskligheten. De kallas världsarv. Av dessa besökte jag Birka, vår första stad med en betydande internationell hamn, tillsammans med SPF, Sveriges Pensionärsförbund i Nyköping/Oxelösund.

Nyköpingsbo som jag är tänkte jag under guidningen på naturreservatet Lindbacke och Uppsa Kulle - båda från järnåldern. Nyköping, inte minst, har sina pärlor. Guiden, tidstypiskt klädd med långt hår, berättade att Sverige för mer än 1000 år sedan inte var "efterblivet" som man kan ha fått för sig. Birkas kultur var bara annorlunda än på andra håll; nämligen en högt stående hantverkskultur.

Det visade sig under guidningen att vetenskapliga teorier diskuteras och omprövas även i dessa sammanhang. En teori är att pålarna i vattnet på den tiden kan ha byggts för att skydda befolkningen. Ett annat synsätt är att pålarna användes av handelsfartyg. Men kan man inte också tänka sig att de användes i båda syftena? är min fråga. Synd var det kanske annars? Viktigt numera, förstod jag, var att ta kål på en myt som att vikingarna bar horn på huvudet. Hornen användes att dricka ur, sa guiden. Men i lekens värld behöver det inte hindra barn att bära "vikingahjälm", eller hur?

Att Ansgar införde kristendomen stämmer inte helt för alla. Han var här men drevs bort, sa guiden. Andra efter honom genomförde kristendomen enligt det perspektivet. Men det är väl ändå så att det finns en "igångsättare" i varje nytt projekt? Att en enda människa gör skillnad, ser jag som en sanning.

Väl i museet drogs mina blickar till de små kopior av arkeologiska fynd som såldes som smycken. Särskilt en liten orm, hoprullad eller slingrande, i järn med läderlänk drog till sig min uppmärksamhet. I tankar och känslor gick jag till min ungdom, då jag ibland bar en orm i gulmetall placerad högt upp på armen. Ja, en bekant hade till och med exotiska ormar som husdjur till min mors fasa.

Ormarna i museet fick förbli museiföremål. Att köpa är inte alltid nödvändigt. Mentalt kände jag det ändå som om minst en cirkel slutits för min del. Kanske återvänder jag till Birka någon gång. Och då kanske ormen frestar tillräckligt för köp.

En intressant författare, Elsie Johansson

Television är inte så dumt; speciellt inte under sommaren då det är möjligt att se många program man missat. Som till exempel intervjun med Elsie Johansson, känd uppsalabo, som debuterade vid 48 års ålder och som hunnit med ett varierat författarskap och blivit dramatiker, nu fyllda 80 år.

Med i programmet var också vännen, akvarellisten och värmlänningen Lars Lerin som i våras ställde ut i Bror Hjorts Hus i Uppsala. Litteraturprofessorn Ebba Witt-Brattstöm rankade Elsie Johansson som en av 1900-talets stora författare om kvinnor i Moa Martinssons tradition.
Inte minst intressant var inslaget, då Elsie själv berättade att folk kallar henne Nancy efter huvudpersonen i hennes romantrilogi. Jo, dikt och verklighet är inte alltid så lätta att skilja åt. Dikten måste ju bygga på verkligheten men är för den skull inte verkligheten utan något skapat.

Fem repriser följer för den som inte hunnit med de förra. Programmet är väl värt att se. Elsies liv är både framgångssaga och verklig utveckling till en mogen kvinna och människa.

Stå- eller sittplats på toalett för män?

Vänsterpartiet i Landstinget Sörmland tycker att män skall sitta och kissa eller åtminstone ha möjligheten. Enligt vetenskapligt källa som jag inte vet namnet på, är män anatomiskt byggda för att stå och kissa. Det gäller ju inte bara människor utan även andra arter som till exempel hundar. Förmodligen behöver det bli en hederssak för var och en att inte bara lägga skräp på rätt ställe utan också lämna en toalett efter sig "i det skick du själv vill finna den". Det går ju bra att torka upp efter sig oavsett hen är man eller kvinna.

Efterlängtat beslut

Så kom beslutet äntligen att Nyköpings Stadshus blir byggnadsminne. Utmärkt, eftersom byggnaden är unik i Sverige och att endast en liknande byggnad finns i Danmark. Att det lilla sockerslottet Rådhuset också blir byggnadsminne tycks mig även det rätt och riktigt.

Kvinnogrupp

Vi är några grannfruar som träffas och informerar oss om vad som händer och har trevligt tillsammans. Kvinnorna har mycket att berätta från både nutid och dåtid, t.ex. med utgångspunkt från Brita von Rosens "Sällsamheter i Sörmland", som kom ut på 1980-talet.

Några enkla gymnastikrörelser passar också att göra innan vi dricker kaffe, denna gång med våfflor, en tradition i anslutning till Vårfrudagen. Industrin är duktig, vill jag påstå. Med pulversmet och färdigkonserverad sylt och med effektiva våffeljärn gick det i rasande fart att få färdiga våfflor. Borta var ägg, mjöl, mjölk och hemkonserverat åtminstone den eftermiddagen.

Och medan vi satt där, konstaterade vi att vi sjöng mycket som unga, men inte numera. Men "Vad tar ni för valpen där i fönstret" från 1950-talet gav sångglädjen tillbaka. Gruppens enda hund heter Salsa, en referens till musik det också.

Att kvinnor inte har lika höga löner som män ännu i denna dag kommenterades, men som någon sa: "Vi bestämmer ju hemma". Ja, det är ju precis anledningen, ville jag säga. Så länge som kvinnor som individer eller grupp är känslomässigt och ekonomiskt beroende av män och riktar all uppmärksamhet ifrån sig själva, kommer det att vara på det sättet. Det systerskap som kan finnas privat, borde utsträckas även till politiken.

Men detta säger man inte i en grupp för trevlig samvaro. Eller är det helt enkelt så att jag måste bli betydligt snabbare i konversationen?

Värna svenskan?

Bör svenska språket värnas och i så fall hur?

Jag börjar tycka det. Anledningen är att jag ser ett allt större inflytande av andra språk, främst engelskan, som gör svensk text svårbegriplig och lätt att misstolka.

Till min förvåning såg jag i TV häromdagen en engelska intervjuas på svenska av en svensk journalist. Frågan som journalisten ställde till kvinnan med engelska som modersmål var: "Har svenskan försämrats på grund av engelskans inflytande?"

Detta måste ha varit en engelska med fin titel och en journalist med överdriven tro på experter. På annat sätt kan jag inte tolka journalistens fråga. Journalisten som har ord som redskap måste ju själv ha insikt om hur det förhåller sig med modersmålet och dessutom bättre än den engelska kvinnan.

Först har vi engelskans särskrivning, som i svenskan kan ge en helt annan betydelse än med svenskans hopskrivning.

Sedan har vi det engelska motsvarigheten till "hans" och "hennes" på svenska, som ofta används på samma sätt som i engelskan och där "sin, sitt" därmed blivit sällsynta. Man använder de senare för att göra syftningen tydligare på vem man menar.

Svenska förändringar är att "vart?" som i grunden uttrycker riktning, "vart går du?" numera felaktigt används för befintlighet i stället för "var?" som i "var står du?"

Så har vi ju "de och dem", där det sista i talspråket brukar uttalas "dom". På grund av hopblandningen av "de och dem" används ofta istället endast "dem". Det kan ta en stund att förstå vad som menas, särskilt när "dem" skrivits in, där ordet inte alls skall vara.

Och så har vi finskans "hen" som påhittiga queerfeminister vill använda i svenskan för att sudda ut könsbegrepp. En professor sa i radion att svenskan inte är uppbyggd på samma sätt som finskan och att ordet "hen" därför inte kan användas i svenskan.

Men vill man så kan man. En hel bok på svenska med "hen" har redan skrivits, hörde jag från ett radioinslag. Men eftersom ord förstås olika behöver vi kanske fler gemensamma regler för att förstå varandra än färre, eftersom språk också är tankemönster och kultur.

Så på vilket sätt värnar vi bäst om svenskan? Och är det alls nödvändigt?

Efter Estelle?

Själv hade jag tänkt mig namnet Svea för den nya prinsessa, som skall marknadsföra Sverige. Svea är ett svenskt kvinnonamn på väg upp i listorna läser jag på nätet. Namnet är använt sedan 1600-talet som symbol för Sverige. När en fråga ställs, som av media nyligen om ett tänkbart namn, stannade jag upp och lät frågan gå litet djupare och bredare hos mig, så som frågor bör hanteras.

Men kungafamiljen har gjort sitt eget val så som familjer gör. Resultatet blev internationellt. Och namn är ingen ja- eller nej-fråga. Istället är det väl så att tankar ligger i luften och delas av många, vilket särskilt brukar visa sig när barn börjar skolan och flera i samma klass bär samma namn. Estelle, "stjärna", finns redan i min bekantskapskrets och fler kommer det att bli. Många vill ha kungliga namn.

Hade det för övrigt varit olämpligt eller opassande på något sätt att hämta ett namn från Östergötland? Prinsessan blir ju hertiginna av Östergötland. Jag vet inte hur man ser på sådant i offentliga kretsar, men i så fall kunde man tänka sig namnet Birgitta, "den höga, upphöjda", efter den heliga Birgitta, som var en kraftkvinna knuten till Östergötland. På 1300-talet hörde hon till de ledande politiska kretsarna och var släkt med kungafamiljen på den tiden. Kungen hette Magnus Eriksson och Blanka av Namur var hans drottning. Vår kung Carl XVI Gustaf har för övrigt en syster som heter Birgitta.

Ett annat namn knutet till Östergötland är Gunilla efter Gunilla Bielke, som blev kung Johan III:s utvalda. Hon var drottning i slutet av 1500-talet. Hennes far var riksråd och ståthållare över Östergötland. Det är hon som gett namn till Gunilla-klockan i Uppsala. Namnet betyder "stridsmö".

Loppet är kört den här gången för såväl Svea, Birgitta som Gunilla. Men det kan ju komma nya tider med flera barn för kronprinsessan Victoria och prins Daniel.

Sveriges prinsessa kanske en SVEA?

Kronprinsessan Victoria och prins Daniel har fått en dotter. Det är bara att gratulera!

Jag noterar att kronprinsessan representerade ända till dagen före förlossningen, när avgående president Tarja Halonen var på lunch på Slottet.

Och vad skall den lilla heta, är frågan i media just nu och man frågar svenska folket.
Jag tror nog att den nya prinsessan kommer att få en hel rad namn för att hedra kvinnliga släktingar.

Men SVEA vore väl inte helt fel som namn på en svensk prinsessa.

Ranelids Mirakel

Bibelns Höga Visan kapitel 7, vers 6, av år 1917 lyder: "Huru skön och huru ljuv är du icke, du kärlek, så följd av lust!" Det är vad Ranelids Mirakel handlar om. Han är dessutom så p.k., dvs. politiskt korrekt, att han tydligt lyfter upp kvinnan, "DET FÖRSTA KÖNET ...". I Bibelns Höga Visan växlar "han" och "hon", som i Melodifestivalen, där manliga och kvinnliga deltagare var och en på sitt sätt sjunger kärlekens lov. Bland årets deltagare vill jag särskilt nämna konstnärlige mångsysslaren Thorsten Flinck och hans team med "Jag reser mig igen", där texten om svärta och ljus nämner ett "jag" och "du" och den andras betydelse.

Att få så mycket kritik som Ranelid får, tror jag är unikt. Av vilken anledning plattas en människa till annat än för den andres egennytta? För det handlar ju inte om konstruktiv kritik, till hjälp. Ranelid är redan sig själv och det är tillräckligt, tycker jag. Minns också finska hårdrocksbandet Lordi, som 2006 vann Eurovision Song Contest i sina monsterkostymer och masker. Samma år tävlade svenska hårdrockbandet The Poodles framgångsrikt. Och i årets första deltävlingen hörde vi en av sångarna i gruppen Dead by April growla, strupvråla. Märkte jag folkstorm av detta? Inte som jag minns. Hårdrock ingår.

När en litterär gigant som Ranelid intar Melodifestivalscenen kan vi vänta ytterligare något nytt. Kärlek som borgar för kvalitet, omfattar ju inte minst Ranelids kärlek till författarens verktyg, orden, som nämns i Mirakel. Kärleken "stavar aldrig fel" och lutar "som gammeldags skrivstil".

Kanske kan vi se början av en tidsålder, där olika personligheter samarbetar även över generationsgränserna och gemensamt erkänns och når framgångar. Samarbetet mellan Björn Ranelid, Sara Li, Fredrik Andersson och dansare är föredöme för andra, tycker jag. Ett helt koncept gäller nämligen om resultatet skall bli lyckat och olikheter tillsammans kan ge mer än likheter.

När musikstilarna är fler än någonsin bland musikälskare, formas även Melodifestivalen till mångfald. Därför kan vi tittare lördagar framöver, precis som i TV:s barndom framför Hylands Hörna, bänka oss i glädje över en hela folkets tävling.

Lyx, integritet och hälsa

Lyx med stora uppoffringar visar TV3 i Top Model Amerika och Top Model Sverige. Unga kvinnor lämnar barn och studier för att tävla i hård konkurrens om ära, möjligheter och pengar. Prövningarna är många och även en orättvis och svekfull mor därhemma kan kännas som någon att längta efter i jämförelse, berättade en deltagare.

Men vad är det för förutsättningar som gäller, undrar jag, som ser flickorna i Top Model USA posera inne i ett slakteri iförda trosor och behå av kött. Modeller jämställs ofta med ett stycke kött som programledaren Tyra Banks förklarade saken.

Även i Top Model Sverige finns en hel del att ifrågasätta. När mängden hoppfulla aspiranter reducerats till ett 10-tal, fick flickorna i uppdrag av programledaren att hänga ett halsband om halsen på den konkurrent, som de ansåg hade minst chans att bli modell. En av de mest ratade flickorna fick sedan fördelen att börja sminka sig före de andra. Men att i förnedring dra nytta av detta, klarade hon inte. Jag är inte förvånad.

En annan tävlande reste med till Los Angeles för att byta om på flygplatsen, förlora i tävlingen och sedan omedelbart tvingas göra flygresan tillbaka. Tretton timmar dit, tretton timmar tillbaka utan att ha upplevt mer än flygplatsen!

I ett avsnitt av Top Model Sverige skulle flickorna stylas. Spännande kan det vara för vem som helst att se vad skickliga yrkesmän kan åstadkomma. Men här gällde det ett långt, vackert hår som stylisten och programledaren ville färga. Flickan grät i vånda både inför ingreppet och de minnen i samband med cancer som färgningen väckte. Hon fick kritik för detta. Efter färgningen gav flickan ett kommersiellt intryck.

Från modebranschens sida är det riktigt som juryn sa, att modellers hår ständigt klipps och färgas. Modebranschen, marknaden, vill sälja. Det naturligt sköna främjar inte marknad och tillväxt.

Men från andra synpunkter tycker jag att flickan hade rätt. Ett naturligt vackert hår signalerar hälsa. Att inte riskera att drabbas av allergier genom kosmetika har värde för individen. Min slutsats blir, att den som är mån om integritet och hälsa bör välja en annan bransch och andra uppdragsgivare än de stora i modevärlden.