Julmusik i varuhus

Programmet Plånboken i Sveriges Radio ville veta om lyssnarna köper mer i jultid på grund av musiken som spelas i varuhusen. Det är ju vad experter påstår att vi gör.

Det visade sig att mängder av brev kom in där lyssnare inte ville ha musik i varuhusen. Skälen var många. Ett av de viktigaste var att hörselskadade störs.

Jag för min del skyndar ut snarast möjligt. Jag vill inte lyssna på skval i något sammanhang utan själv välja musik och tillfälle för att kunna lyssna aktivt.

Dessutom ifrågasätter jag om det är rätt mot dem som skapat religiös musik att använda den i kommersiellt syfte. Och kan det inte kännas kränkande mot både religiösa och icke-religiösa att bli tvingade att lyssna?

Förmodligen stressar det dessutom personalen som redan har mycket att tänka på under köpfesten.

Förväntningar och god ton

När många människor skall samverka kommer det an på ledaren att göra alla deltagare uppmärksamma på vad som gäller för gemensamma mål. Det brukar kallas god ton, ett uttryck hämtat från musikspråket.

Ledare kan vara föräldrar, lärare, politiker och präster. En god ledare leder och samverkar med alla, främst utifrån målen i kombination med andras behov. Särskilt i nutid, när individer har helt olika bakgrunder och förväntningar är det viktigt att ledaren både på förhand och i stunden gör klart vad som gäller. Detta innebär i sin tur att varje individ måste se till att följa rätt ledare vid rätt tillfälle. Varje människa har valmöjligheter och därmed ansvar.

I kyrkan var det förr sed att man inte applåderade sång- och musikframträdanden precis som man inte applåderar förrän ett större klassigt verk är färdigspelat i en konsertsal. Anledningen är att helheten, heligheten med ett närbesläktat religiöst ord, går förlorad av applådåskor. Pauser är lika viktiga som punkt och nytt stycke i skriftspråk. Pauser behövs för att alla deltagare, såväl sångare, musikanter som deltagare från bänkraderna (och läsare) skall kunna hämta andan, låta tanken hinna ifatt och upplevelsen skapa frid, fred, i sinnet innan det är dags att gå vidare i stort och smått.

I adventstid ligger fokus särskilt starkt på inre frid och möjligheten till det närbesläktade tillståndet yttre fred. Adventstiden innebär ju en väntan på BARNET Jesus.

Vilket fantastiskt budskap att födelsen av ett barn kan bära med sig frihet och fred.

Tag makten, präster och lärare

I adventstid har jag kommit till insikt om från såväl kyrka som TV att präster nätt och jämt har tillåtelse att tala om Jesus och Gud i Herrens Hus eller är helt bortrationaliserade.

Man skulle annars kunna tro att skiljandet av Svenska Kyrkan från staten skulle ha gett nya möjligheter till fördjupning av det egentliga budskapet. Så har inte blivit fallet.

En parallell tycker jag är skolans kommunalisering, där lärarna mist makten över undervisningen och i stället skall göra en massa annat än undervisa.

CLAIM YOUR SPACE! präster och lärare. Tag makten över era verksamheter!