Förväntningar och god ton

När många människor skall samverka kommer det an på ledaren att göra alla deltagare uppmärksamma på vad som gäller för gemensamma mål. Det brukar kallas god ton, ett uttryck hämtat från musikspråket.

Ledare kan vara föräldrar, lärare, politiker och präster. En god ledare leder och samverkar med alla, främst utifrån målen i kombination med andras behov. Särskilt i nutid, när individer har helt olika bakgrunder och förväntningar är det viktigt att ledaren både på förhand och i stunden gör klart vad som gäller. Detta innebär i sin tur att varje individ måste se till att följa rätt ledare vid rätt tillfälle. Varje människa har valmöjligheter och därmed ansvar.

I kyrkan var det förr sed att man inte applåderade sång- och musikframträdanden precis som man inte applåderar förrän ett större klassigt verk är färdigspelat i en konsertsal. Anledningen är att helheten, heligheten med ett närbesläktat religiöst ord, går förlorad av applådåskor. Pauser är lika viktiga som punkt och nytt stycke i skriftspråk. Pauser behövs för att alla deltagare, såväl sångare, musikanter som deltagare från bänkraderna (och läsare) skall kunna hämta andan, låta tanken hinna ifatt och upplevelsen skapa frid, fred, i sinnet innan det är dags att gå vidare i stort och smått.

I adventstid ligger fokus särskilt starkt på inre frid och möjligheten till det närbesläktade tillståndet yttre fred. Adventstiden innebär ju en väntan på BARNET Jesus.

Vilket fantastiskt budskap att födelsen av ett barn kan bära med sig frihet och fred.