Hur går Sverige vidare?

Jag anser det nödvändigt att ta upp regeringens 3-miljardsatsning till lärare, lärarlönelyftet. Regeringens avsikt var att ge läraryrket högre status. Resultatet blev motsatsen. Sedan sanningen uppenbarats och lärare inte kunnat se objektivt godtagbar skillnad mellan vinnare och förlorare, försattes många lärare i chock. Aldrig har en hel yrkeskår utsatts för liknande på svensk arbetsmarknad.

Chefer har enligt min erfarenhet från privat och offentlig arbetsmarknad för det mesta en diffus uppfattning om medarbetare, deras arbetssituation och de krav den ställer. Tillkommer att situationen här var helt ny utanför sedvanliga löneförhandlingar mellan parter. Verktyg och underlag har saknats för bedömning. Behov av  rättvisa genom öppenhet med åsiktsutbyte, möjlighet att förklara, förstå och därmed kunna acceptera kan ha ersatts med motsatsen -hemlighetsmakeri och orättvisa. Situation-person-relation säger en viktig ramsa om hur utfall kommer att bli. Individer kan därför inte ställas i skamvrån som skett genom lärarlönelyftet.

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP), folkhögskollärare, föreslog vid möte med 377 lärare i Karlstad, att kommunerna nu går in och utjämnar. Samma åsikt hade Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén i SVTs Rapport 20 oktober från Gymnasiemässan. Rimligt, tycker jag, eftersom lärare förtjänar att bli värdigt behandlade och skolan är en av samhällets hörnstenar.

För att lärare skall bli sedda och hörda föreslår jag ödmjukt som utomstående, att lärarförbundens förtroendevalda samlar in uppgifter om lärares självskattning - helst med bestyrkande underlag. Dessutom om processen med bemötande, utfall och reaktioner. Läge också, tycker jag, för vetenskapliga undersökningar.

Skadorna blev reella. Men varje kris kan bli början till något nytt och bättre. Hur går Sverige vidare efter första chockfasen?

Stort på Alla Helgons Dag

"Stort" blev kommentatorns svar många gånger under påve Franciscus´ besök i Sverige för att högtidlighålla 500-årsminnet av reformationen idag, Alla Helgons Dag, enligt katolsk tideräkning. Arbetet inför ett framtida närmande och samarbete mellan katolicismens kristna över hela jorden som tillsammans med protestanter och de ortodoxt kristna är världens största religion började med förberedelser redan för 50 år sedan. Undertecknandet av dokument  för hur samarbetet skulle ta sin början med några nerskrivna punkter skedde i går i Lund och följdes upp med ekumenisk, allkristen, mässa idag i Malmö. Människor världen över intresserar sig i dessa dagar för Sverige och påvens historiska besök.
 

Under de senaste 200 åren har påvarna varit omtyckta, sa en kunnig SVT-kommentator, som också berättade innebörden i de religiösa ceremonierna. Påven som uppmanar till fred, ödmjukhet och saktmod, gick ur sin vagn före mässan och välsignade barn, handikappade och sjuka, som räcktes till honom eller satt nedanför läktarna. Människor viftade med flaggor och plakat i novembers gråväder.

 

Jag uppskattade särskilt, att svenska talades under mässan. Detta tillsammans med latinet, som är en länk tillbaka i tiden som fortfarande används inom katolska kyrkan i nutid, samt att mångfalden katoliker i världen och Sverige uppmärksammades genom uppläsningar på skilda språk. Detta vittnade om världsomspännande mångfald. Påven talade bitvis sitt eget språk, spanska, och är den ende latinamerikanska påven hittills. Han har påtaglig spänst och det behöver han som andlig ledare och chef över Vatikanstaten, som finns till för att garantera, att påvedömet hålls fritt från nationalstat. Mötet mellan Vatikanens verklighet för påven kan ha varit lika överraskande som Vatikanens överraskning över påven  när han tillträdde, var en kommentar. Sedan dess har såväl Vatikanen som påven funnit formerna för samarbete.

Mässan inleddes med en psalm av svenske Nathan Söderblom, f.d. ärkebiskop, och avslutades med en av mina favoritpsalmer i folkviseton upptecknad i Skattungbyn i Dalarna "I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor...", med text som stammar från 1600-talet.

Stort alltsammans även för mig som protestant framför TVn. Ett nytt perspektiv gav också påvens tal om att vi var och en kan ha eller ha haft ett helgon bland släkt eller bekanta som sett mer till andra än sig själv. Vid närmare eftertanke kom jag på att min fostermor kan ha varit ett sådant helgon.