söndag 27 januari 2013

God man och lagstiftning

Av radioprogrammet Plånboken i P1 27/1 framgick att lagstiftningen angående god man snabbt behöver förnyas. Lagstiftarna har haft många år på sig och det brådskar. Samhällets åtaganden behöver uppfylla kraven på trygghet och korrekthet, vilket inte sker idag.

Det fanns exempel i programmet på gode män, som hade 40, ända till 60 uppdrag. Ärendena har blivit allt svårare och mera omfattande under senare år. Tiden för att hitta ny god man kunde ta upp till två år. Dessutom fanns problem med tillsynen - från överförmyndarnas tillsyn över gode män till länsstyrelsernas tillsyn över överförmyndarna. Riksrevisionen uttalade sig om att man nu skall minska antalet länsstyrelser till 7, men att idealet vore en samlande myndighet, som kunde skaffa sig överblick och ha helhetssyn.

På sina håll hade anställts gode män av kommunerna till skillnad från de frivilliga gode männen, men detta hade varit på både gott och ont.

Både huvudmannens sekretess och gode mannens anhöriga kan råka illa ut efter god mans död, har jag dessutom förstått efter en artikel 23/1 i Sörmlands Nyheter.

Lagstiftningen behöver skyndsamt uppdateras så att den uppfyller alla parters berättigade krav. Må det ske snart och må berörda kontakta de lagstiftande riksdagsmännen som har att ta ansvar.

fredag 25 januari 2013

Ni ville inte lära

Bråttom, bråttom! Med torsdagens agnade bete "För dyrt" skyndade S, V, MP och FP till beslut om att lägga ner Demensföreningens Villa Högbrunn. Istället hade politikerna kunnat ta Moderaternas, Centerpartiets och Demensförbundet Riks utsträckta händer och skaffat sig bättre beslutsunderlag via beslut om återremiss.

Pengar går dessutom tillbaka till kommunen från föreningen i form av hyra och skattepengar från de anställda, eller hur? För att inte tala om att ideellt arbete är billigare än professionellt och att verksamheten redan var inarbetad.

Jag är särskilt förvånad över FPs hastiga ställningstagande enbart på grund av påstådd, alltför hög kostnad. Sådant enskilt argument sätter skygglappar på många, men för Folkpartiet som berömmer sig av att vara ett kunskaps- och lärdomsparti vill jag jag särskilt understryka, att det livslånga frivilliga lärandet både är en fantastisk, svensk möjlighet och en förutsättning för utveckling både hos individ och samhälle. Demokrati är i grunden en folkbildning för hög och låg, där 1+1 helst skall bli mer än 3 genom nyskapande.

Mitt förslag till Demensföreningen och engagerade politiker inom M och C är att ni arbetar vidare med hjälp av Demensföreningen Riks. Kunskaperna kan säkert användas också i andra sammanhang. Att få tillstånd något för svaga individer eller grupper brukar sitta väldigt långt inne liksom att stödja engagerade människor som ställer kunskap och erfarenheter till förfogande. Detta är områden att utveckla för hela samhällets bästa.

Också landstinget bör ju gå att påverka till patientcentrerad vård, där sjuk och anhörig medverkar även om detta blir nytt för landstinget. Tillkommer sedan möjligheter till information på Nyköpings hemsida och i NY.

Värt att nämna är dessutom att KD enbart har ersättarplats i nämnden och SD insynsplats.

S, V, MP och FP, ni ville inte lära och låta er och kommunen utvecklas genom återremiss under en månad. Eländigt!

måndag 21 januari 2013

Kan kommun och landsting lära av misstag?

Samarbetssvårigheter mellan landsting och kommun är inte ovanliga. Jag gör här en analys av hur jag uppfattar situationen från Sörmlands Nyheters fem artiklar om Villa Högbrunn, webbdebatt och muntlig information.

Demensföreningen som driver verksamheten består av en ideellt arbetande förening med anställda, där ordföranden som också är anställd har 40 år i vården. Det borde lugna verksamhetschefen och överläkaren Maria Widebeck, som efterlyser profession till den sociala mötesplatsen på frivillig, gratis grund. Maria uppfattas tyvärr av flera aktörer som en bromskloss med resultat att verksamheten fått färre besökare och blivit dyrare än väntat. Många drar sig för att råka i onåd hos en hög befattningshavare inom vården, eller känner inte till verksamheten, då Maria varken vill tipsa eller ordinera "Friskvård på recept" (som annars är vanligt), t ex med "social aktivitet" - en symbolisk ordination, då patienten väljer aktör efter eget tycke. Patienter har ju rätt att vara medaktör i sin egen vård; en patientcentrerad vård, där även anhöriga kan delta och få stöd efter fritt val.

Är det inte i mesta laget att Maria Widebeck kräver hela nationella handlingsprogrammet för dementa för en frivillig aktivitet på dagtid? En mötesplats för relativt unga och friska personer och deras anhöriga. Lösenordet anges till just "fri" av dementa och anhöriga. Det är väl ändå själva mötena människor emellan som delar samma verklighet just nu samt småskaligheten som är helande? Åtminstone tycker besökare så enligt tidningsartiklar och webbdebatt.

Ledarens betydelse kan inte nog understrykas. Ansvarig ordförande i nämnden är Jacob Sandgren (S), som inte verkar ha förstått att ledaren alltid måste hålla kontinuerlig kontakt med sina medarbetare, uppmuntra, engagera och utvärdera. I det här fallet tänker jag på den tillsatta styrgruppen, som inte verkar ha kommit igång. Jacob Sandgren skyller istället på läkaren och Demensföreningen. Både kommun- och landstingspolitiker, samt tjänstemän och sjukvård har försvårat för Demensföreningen, deras anställda, medlemmar och anhöriga, är min bedömning. De som hade förtjänat och haft rätt till stöd och uppmuntran. Personliga möten borde ha skingrat orosmolnen hos samtliga parter, men de har inte blivit genomförda.

Till råga på allt startar nu kommunen en helt ny myndighetsverksamhet istället för den redan fungerande. En soffa lär ha inköpts för Kr 35.000:- medan hela inredningen för Villa Högbrunn fick kosta högst Kr 15.000:-. Har vi fått en kommunal "soffaffär" i stil med f.d S-landstingspolitikern Danielssons kristallkrona?

Miljöpartiet främst, tillsammans med övriga politiker bör damma av partiprogrammen inför väljarna och se till att beslutet kommande möte om Villa Högbrunn-verksamheten kan fortsätta under trygga och värdiga former som "frihet och friskvård" och med inflöde av nya medlemmar.

Att kommun och landsting inte kan samarbeta på grund av brist på kompetens och personliga möten kan inte rättfärdiga att oskyldiga drabbas liksom skattebetalarna till kommun och landsting.

Politiker, lägg prestigen åt sidan, anta utmaningarna och visa att ni kan lära av misstagen.

Medborgare i Nyköpings kommun och Sörmlands landsting, se till att ni håller er informerade om vem som har beslutat vad i det här ärendet denna vecka. Det är handling som räknas, inte prat!

fredag 18 januari 2013

Patienten i centrum

Svensk hälso- och sjukvård lever inte upp till en av de viktigaste föresatserna - att utgår från patienternas perspektiv. Det är en kvalitetsbrist i sig men betyder också att tillfrisknandet försenas och att vården blir onödigt dyr, skriver Fredrik Lennartsson, Myndigheten för Vårdanalys i SvD Opinion 2013-01-07.

Artikeln fortsätter också med att ta upp den i flera decennier prioriterade målsättningen för vården som varit att "patienten ska stå i centrum" eller vara patientcentrerad. Detta är flitigt använda uttryck men i Sverige finns ingen gemensam bild kring vad patientcentrerad vård är eller hur vi närmar oss den målsättningen fortsätter artikeln. Två internationella experter har därför fått uppdraget av Myndigheten för Vårdanalys att genomföra en granskning av om svensk vård är patientcentrerad. Fem förslag på förbättringar riktas till regering och landsting.

I kraftig förkortning lyder förslagen:
1. Se till att lagstiftningen som ska stärka patientens ställning följs.
2. Gör det möjligt för patienter att vara medaktörer i sin egen vård.
3. Engagera och involvera patienter och patientföreträdare i beslut som berör hälso- och sjukvårdens utveckling.
4. Förbättra samverkan och kontinuitet runt patienten. Vården är oftare organiserad utifrån de administrativa behoven snarare än utifrån patienternas behov.
5. Stärk insatserna för att utvärdera graden av patientcentrering.

Alternativen till ovan nämnda punkter är en försämring för patienten och större kostnader för hela samhället.

Därför, Nyköpings kommun, mitt förslag är att ni beslutar att utveckla samarbetet mellan kommunen, Demensföreningen och sjukvården som speciellt pilotprojekt när det gäller ett "patienten i centrum" enligt ovan till gagn för förhållandevis friska dementa och deras anhöriga; de sistnämnda grupper som i det här fallet har rätt till vård och stöd.

I detta samarbete skall sjukvården vägas in med de förutsättningar som gäller i ett projekt med överenskomna ansvarfördelningar, ekonomiska ramar m m.

När vintern slår till

Olyckan på Tranarpsbron på E4 nordost om Helsingborg väcker frågor. På nyhetsbild syns hopgyttrade långtradare i mängd. Olyckan som kunde slutat riktigt illa blev trots allt begränsad som det verkar. Kanske främst på grund av att olyckan skedde vid elvatiden på dagen men i rejäl halka och med dålig sikt. Vi får nog rapporter om detta längre fram.

Men enligt uppgift har våra grannländer betydligt stängare bestämmelser och arbetar mer förebyggande än i Sverige med som exempel förebyggande väghållning och tydliga, stora elektroniska varningsskyltar. Staten bör som exempel ha ansvaret för gemensamma angelägenheter som vägar och vägunderhåll, tycker jag.

Lagstiftare skall införa förbud mot prat i mobil för samtliga fordonsslag. Varför tvekar ni? Bilkörning i samband med mobilprat motsvarar att köra med 0,8 promille alkohol i blodet sa man nyligen i SVT2-programmet "Vetenskapens värld" om hjärnans funktion. De flesta människor kan inte fokusera på två saker samtidigt, även om de själva tror det, sa forskare.

Ett jämförbart land klimatmässigt med Sverige är Norge och det finns uppgift om att lastbilar inte kommer in utan snökedjor. Hur är det då att komma till Sverige med slitna däck i vinterväglag? Sker kontroller?

Varulagren ligger i det nyliberala konsumtionssamhället på vägarna, inte i lagerbyggnader. Detta är främsta anledningen, tror jag, till kraven på ständiga nybyggen av vägar. Vägbyggen är en verkligt miljöförstörande faktor där kraven kan växa sig större och större oavsett hur många vägar som byggs.

I ett nyhetsinslag har jag sett framtidsvisioner om att göra långtradare betydligt längre än dagens. Detta skulle väl leda till mer skymd sikt, längre omkörningssträckor, större olyckor?

Hur ser NTF, polis och politiker på den växande, tunga internationella trafiken utifrån svenska klimatförhållanden och med jämlik konkurrens länder och åkare emellan för ögonen?