Vad kan man mer begära?

I dagarna offentliggörs det för mig glädjande beskedet att Gustav Fridolin ställer upp i nomineringen av manligt språkrör för miljöpartiet.
Det är min förhoppning att Gustav Fridolin inte faller i varken de rödas eller de blås ytterligheter i människosyn med de problem som detta fört med sig för utsatta människor.
Med sin utbildning och erfarenheter bland annat som riksdagsman, journalist och folkbildare har Gustav Fridolin goda chanser att undvika de farorna.

Gustav Fridolin är en ung man med både hjärta och hjärna.

Vad kan man mer begära av en ung människa? Inte så mycket, anser jag.

Demokrati, veteranbilar och VM-fotboll

I gårdagens högsommarvarma veteranbilskväll i hamnen i Nyköping deltog kommunpolitiker från Nyköping med uppmaningar att rösta i valet 2010. Partipolitiken lades åt sidan under kvällen. I det sammanhanget kan det vara värt att tänka på att även en blankröst säger mer än att passivt hålla sig borta från valurnan och att valen i praktiken är tre: till kommun, landsting och riksdag.

Att rösta är ett första steg i demokratin. Men det behövs mer. Politiken har förändrats. Den ser inte ut som förr. Partier förändras. Blockpolitik har införts. Politikers ställning inom partierna och inför allmänheten har förändrats. Det omgivande samhället har förändrats.

Främst är det - som alltid - ledaren och den tongivande gruppen och deras ambitioner, tålamod och kunskap, som är av betydelse. Till detta kommer även att förmedla information om hur regelverket praktiskt kan tillämpas. När fritidspolitikern inte anses behöva göra något behövs å andra sidan ingen information om formellt handhavande. Genom detta och övrig brist på information förlamas fritidspolitikerns handlingskraft.

Makt förblindar. Och när viktiga beslut skall fattas i allt snabbare takt efter valperiodens charmoffensiv är det i dagens beställar- och utförarsystem enklast för ledaren att lyssna på tjänstemän och jämbördiga i respektive "block" än att lyssna på sina egna fritidspolitiker eller allmänheten. Synpunkter från övriga politiker och allmänhet har därmed svårt att tränga fram. Det har ju t o m gått så långt att specialkunskaper hos politiker uppfattats som personlig lojalitetskris i stället för vad det är, nämligen viktiga tillskott inför beslut.

Med beställar-utförarfunktionen med tonvikt på tjänstemännen blir trycket från ledande politiker ofta större på allt en engagerad fritidspolitiker inte får göra eller säga, än fokusering på varje politikers nödvändiga utrymme för uppgiften att representera allmänheten utifrån sin speciella kunskap och erfarenhet. Därmed blir det gemensamma i slutändan förlorare.

Det går att styra på många sätt. Generellt tror jag gäller, att ju färre som skall styra, desto mer våld kommer till användning. Våld består inte bara av fysiskt våld. Det finns många möjligheter för den/de som inte drar sig för sådant. Politiken representerar ju världen i övrigt.

Ju fler som vill komma med kloka tankar, frågor och invändningar, desto mer tid tillsammans, desto mer tålamod behövs för alla inblandade. Nutidsmänniskan har litet tålamod, eftersom mycket energi går åt till intigheter. Demokrati bygger på allas delaktighet och ansvar. Därför är det allvarligt när engagerade utestängs.

I tider av VM-fotboll finns anledning att uppmärksamma både individuella insatser och lagspel även i politiken. De engagerade och kunniga politiker, som ställs åt sidan inom partierna, sitter ofta vanmäktiga när beslut fattas i offentlighetens ljus. I det här sammanhanget får vi inte glömma dem som tiger sig till karriärer. Även sådant finns och måste beaktas.

Att rösta på valdagen kan ge Godkänt med tvekan, när det gäller demokrati. I den allt mer komplicerade värld vi lever behöver ribban höjas och kunskap om dagens situation förmedlas och nya möjligheter skapas för enskilda politiker och allmänhet.

Mycken kunskap och erfarenhet finns nämligen som inte tas tillvara både hos allmänhet och fritidspolitiker.

Gudrun och hundralapparna

Att få gehör för åsikter och förslag är inte det lättaste. Speciellt inte i politiken. Men att som Gudrun Schyman elda upp sedlar under Almedalsveckan leder till medias uppmärksamhet, men slår tillbaka i sakfrågan.

Så, för den som vill få gehör i jämställdhetsfrågor: Vilka handlingar leder till framgång, när de flesta påstår sig vara för i sina uttalanden, men samtidigt är emot i praktiken.

Självfallet är det just handling som gäller, både män och kvinnor som tycker att även kvinnors tänkande och görande är av betydelse, behöver handla i större utsträckning än prata.

Frågan är som alltid: Hur?

Vingåker och fler kvinnor

I Vingåker är man snabb att svara på mejl och kulturchefen Lars Furborg meddelar med vändande e-post följande.
"Operasångerskan på fotot är Louise Michaëli i rollen som Nattens drottning 1885. Fotograf är Adelaide Valerius. Bilderna i Musikrummet ingick från början i vår utställning 2003 som hette "Hon har talang, tyvärr" och visade kvinnliga pionjärer under 1800-talet. Det var huvudsakligen bildkonstnärer representerade men även en del kvinnliga fotografer. Avsikten var aldrig från början att bilderna skulle vara kvar men så har det blivit för de passar ju utmärkt i ett Musikrum."

Nu blev ju alltihop ännu mer intressant, tycker jag: Sång och fotografering är ju aktuella sysslor för många kvinnor både på fritid och som profession i våra dagar. Bilden knyter ju också ihop utställningarna: "Hon har talang, tyvärr" kombinerat med "Härtill är vi tvungna" visar en del av av de svårigheter som kvinnor har haft under tidernas gång och att målinriktning och arbete ger resultat - även om jag kan tycka att det finns en hel del att göra fortfarande.

Och jag ser fram emot de skyltar som Lars Furborg har utlovat till Musikrummet på Säfstaholm.

Säfstaholm och kvinnor

Igår besökte jag Säfstaholms slott i Vingåker, Sörmland. Här har man förutom musikkonserter också under de senaste åren haft utställningar med kvinnors liv och verk i fokus. "Härtill är vi tvungna" heter årets utställning med anspelning på en grupp målande kvinnor, som bildade en egen grupp, när de inte fick vara med bland männen. Att få måla och vara konstnär var inte självklart för en kvinna på den tiden, i 1900-talets början.

Men litet oväntat blev jag särskilt intresserad av ett anonymt foto i musikrummet. Fotot föreställde en kvinna med diadem. Med tanke på den centrala placeringen i musikrummet tänker jag mig att kvinnan ifråga kan vara en operasångerska av äldre datum i någon roll. En "lapp" med information kunde vara av lika stor betydelse här som när det gällde annan information på slottet.

Ingen anställd kunde upplysa mig om kvinnan så nu väntar jag på mejl från självaste kulturchefen i Vingåker, Lars Furborg.

Säfstaholm förresten. Vi missade det berömda äppelträdet. Men det finns kanske anledning till ett återbesök för att se Sävstaholmsäpplen.

Raskaniner

Flera kaninuppfödare har drabbats av att deras avelshonor nu föder ungar på ett sätt som uppfödarna inte riktigt räknat med. Detta läser jag i lördagens Sörmlands Nyheter. Anledningen är raset av taket till tennishallen i Nyköping under pågående kaninutställning. Kaninerna fick därmed oväntat möjlighet att välja partner efter eget val. Ja, livet självt är både starkt och oförutsägbart.

Se positivt på detta! vill jag uppmana kaninuppfödarna. Var glada att både ni själva och era kaniner klarat er.

För övrigt, i sin speciella och oväntade betydelse har ni uppfödare ju trots allt ändå fått riktiga RAS-kaniner.

Minifågelsjö

Vid vårutflykten före påsken stannade vi till vid ett gärde i trakterna av Trosa. Mängden sångsvanar, med inslag av grågäss, kanadagäss och tranor var överraskande stor. Den förde tanken till Camargue i södra Frankrike med sina rosa flamingos och till Tåkerns många fågelarter och upplevelser.

Här hade vi ett vattenfyllt gärde som just den dagen bjöd på upplevelse av både vår och färgprakt med sångsvanarna med sina kraftigt lysande gula näbbar över ett helt fält och alldeles nära bilvägen. Och vilken konsert! Det gällde tydligen för fåglarna att kommunicera så ljudligt som möjligt inom flocken i väntan på fortsatt färd.

Det våras ...

Lördag morgon, snöoväder och 10 grader kallt. En titt på krukväxterna i fönstret säger mig, att de både skymmer ljuset och behöver tas omhand. En del pelargoner har dessutom börjat blomma. Det har med andra ord blivit ljusare.

Jag griper mig an med stor lust och beskär, placerar om och sköljer bort damm. En lyx är det att ha krukväxter under vintern; som ett herrgårdsorangeri i liten skala.

Några skott av det bortskurna överflödet placerar jag i en grön "glad-gubbe"-mugg på köksbänken. Allt det gröna och friska livar upp sedan komposten i miljöhuset fått sitt.

Raskt går jag också över papper och tidningar som blivit liggande, kläder som lämnats, småsaker som behöver hitta tillbaka till sina bestämda platser eller få nytt utrymme. Allt detta blir både en form av repetition och nytänkande. Jag minns händelser, upplevelser och människor. Jag har fått perspektiv över kortare eller längre tid.

Min man har varit ute och kommer hem med pizza till lunch från en ny pizzeria. Denna pizza har enbart vegetariska ingredienser. Efter en kopp kaffe vilar jag. Både hjärna och ben behöver ta igen sig efter spring, organisation och omorganisation.

Vård och omsorg av hemmet och varandra. Detsamma behövs också i varje annat sammanhang: Stanna upp, fundera igenom, spara det värdefulla, sortera och organisera för luft och ljus.

Det våras! Det våras oavsett snöoväder och köldgrader ute.

Abrahams Barn

I går söndag föreläste docent Christer Hedin, religionshistoriker, över ämnet Abrahams Barn i S:t Nicolai församlingshem i Nyköping.

Vad skiljer och vad förenar egentligen judendom, kristendom och islam? Hedin visade och berättade med pedagogiska bilder att alla tre religionerna har en gemensam utgångspunkt, nämligen Abraham, och ett gemensamt slutmål, nämligen godhet och ett gott liv. Så fattade jag det. De tre religionerna har mer som förenar än som skiljer.

Hedin tog exempel på hur samhällen förändrats ekonomiskt över de långa tidsrymder det handlar om. Han talade om symbolik och betydelsen av att ta reda på vad som egentligen står i urkunderna i förhållande till sägner och andra berättelser. Stort utrymme läggs i samhällsdebatten idag om signaler som människor använder för att visa grupptillhörighet och som inte har större betydelse än så.

En nyhet i nutid är att utbildade feminister trätt in i samhällsdebatten i t ex islamska länder. De studerar vad som påstås i olika sammanhang och jämför påståenden med Koranen.

Företrädare för flera riktningar av kristenheten fanns i publiken. Jag hade gärna sett någon i publiken från judendom och islam också. Var det steget för stort för dem? S:t Nicolai församling i Nyköping ordnar studiecirkel för dem som vill fördjupa sig och det går att vara med även enstaka gånger om jag fattat rätt.

Om fler lyssnade till Christer Hedin och läste boken skulle möjlighet finnas till större glädje, harmoni och meningsfullhet i livet. Det är mitt intryck av föredraget.

Jakten och makten

Det kaos som uppstått efter att tusentals jägare gett sig ut i skogen för att jaga 27 vargar har fört det goda med sig att obalansen som råder mellan å ena sidan jägarna och å andra sidan allmänheten nu kommit upp till ytan. Jägarna är till antal ett par procent av befolkningen, men anses ändå vara de som bäst vet hur vår fauna med de vilda djuren skall se ut, formas och skötas.

I fallet med vargarna tycks miljöminister Andreas Carlgren (C) och miljödepartementet ha förlorat mot lobbyisterna, när Jägarförbundet med jordbruksminister Eskil Erlandsson (C), själv jägare, tryckte på. Historien är principiellt lärorik, eftersom den visar hur stor makt en stark lobbygrupp kan ha i politiken.

Jägarförbundets medlemmar vill jaga - ofta enbart för nöjes skull. Den viltvård man säger sig bedriva utgår från att få fram jaktbart byte, där en stor del av det jagade bytet inte tas tillvara eller skadskjuts med ibland långt lidande som följd.

Vi är många som istället gläds åt att uppleva biologisk mångfald. Vi trivs att vandra i naturen, ensamma eller i sällskap, med eller utan kamera, för att uppleva utan att döda. Då är det angeläget att ta del av vad forskare verkligen säger och veta att även personer uppvuxna med jakt tar avstånd från jakt som den bedrivs idag.

Oberoende organisationer med kunniga medlemmar anser jag som djur och naturintresserad vara viktiga informatörer för ett sansat ställningstagande. De är därför lämpliga för mig och andra att stödja som motvikt till gammalt tänkande. Organisationerna heter Jaktkritikerna, (tidigare Riksföreningen hänsynsfull jakt), hemsida: jaktkritikerna.se och Djurens Rätt, hemsida: djurensratt.se.

Från politisk synpunkt borde jägarna ses som ett särintresse och viltvård övergå till en mer modern faunavård med planering, beslut och praktiska åtgärder med målsättning biologisk mångfald och balans. Där måste också majoritetens, dvs. allmänhetens, synpunkter och intressen tas med i beräkningen.

Annorlunda konstinstallation

Några konstinstallationer under förra året väckte nationell uppmärksamhet. Men även Nyköping hade sin speciella konstinstallation tycker jag. Detta trots att den varken planerades eller genomfördes av konstnärer. Händelsen var ändå offentlig, platsen ett museum och händelsen väckte tankar. Så vad sägs om vaccinationen i Sörmlands Museum i Nyköping som konstinstallation i slutet av förra året?

Svininfluensan var 2009 års upplevda hot och diskussionsämne. Därför var kön lång redan timmen före öppnandet, när allmänheten första dagen fick möjlighet till gratissprutan. Leenden spreds när senare anlända reagerade lika: Så lång kö! Lönar det sig att vänta eller komma tillbaka? Glömt legitimationen? Spontana möten uppstod. Småprat började om ditt och datt. Hjälpsamhet visades människor emellan.
TV-fotograf filmade med jättekamera från bil och gav intrycket att något viktigt var på gång.

På utsatt tid öppnades dörren. Kön rörde sig långsamt till en början, ökade hastigheten alltmer och splittrades när vakter dirigerade var och en av oss till någon av de många sköterskorna, som väntade i rader. Snabba frågor, nödvändiga anteckningar och nålen på sprutan fördes genom huden. Nästa!

Upplevelse av tid är relativ. Med acceptabelt väder, småprat och andra händelser gick tiden fort för mig trots lång väntan i denna konstinstallation i vardagen. Med andra förutsättningar och omständigheter hade upplevelsen varit en annan.