Jakten och makten

Det kaos som uppstått efter att tusentals jägare gett sig ut i skogen för att jaga 27 vargar har fört det goda med sig att obalansen som råder mellan å ena sidan jägarna och å andra sidan allmänheten nu kommit upp till ytan. Jägarna är till antal ett par procent av befolkningen, men anses ändå vara de som bäst vet hur vår fauna med de vilda djuren skall se ut, formas och skötas.

I fallet med vargarna tycks miljöminister Andreas Carlgren (C) och miljödepartementet ha förlorat mot lobbyisterna, när Jägarförbundet med jordbruksminister Eskil Erlandsson (C), själv jägare, tryckte på. Historien är principiellt lärorik, eftersom den visar hur stor makt en stark lobbygrupp kan ha i politiken.

Jägarförbundets medlemmar vill jaga - ofta enbart för nöjes skull. Den viltvård man säger sig bedriva utgår från att få fram jaktbart byte, där en stor del av det jagade bytet inte tas tillvara eller skadskjuts med ibland långt lidande som följd.

Vi är många som istället gläds åt att uppleva biologisk mångfald. Vi trivs att vandra i naturen, ensamma eller i sällskap, med eller utan kamera, för att uppleva utan att döda. Då är det angeläget att ta del av vad forskare verkligen säger och veta att även personer uppvuxna med jakt tar avstånd från jakt som den bedrivs idag.

Oberoende organisationer med kunniga medlemmar anser jag som djur och naturintresserad vara viktiga informatörer för ett sansat ställningstagande. De är därför lämpliga för mig och andra att stödja som motvikt till gammalt tänkande. Organisationerna heter Jaktkritikerna, (tidigare Riksföreningen hänsynsfull jakt), hemsida: jaktkritikerna.se och Djurens Rätt, hemsida: djurensratt.se.

Från politisk synpunkt borde jägarna ses som ett särintresse och viltvård övergå till en mer modern faunavård med planering, beslut och praktiska åtgärder med målsättning biologisk mångfald och balans. Där måste också majoritetens, dvs. allmänhetens, synpunkter och intressen tas med i beräkningen.