Kvinnogrupp

Vi är några grannfruar som träffas och informerar oss om vad som händer och har trevligt tillsammans. Kvinnorna har mycket att berätta från både nutid och dåtid, t.ex. med utgångspunkt från Brita von Rosens "Sällsamheter i Sörmland", som kom ut på 1980-talet.

Några enkla gymnastikrörelser passar också att göra innan vi dricker kaffe, denna gång med våfflor, en tradition i anslutning till Vårfrudagen. Industrin är duktig, vill jag påstå. Med pulversmet och färdigkonserverad sylt och med effektiva våffeljärn gick det i rasande fart att få färdiga våfflor. Borta var ägg, mjöl, mjölk och hemkonserverat åtminstone den eftermiddagen.

Och medan vi satt där, konstaterade vi att vi sjöng mycket som unga, men inte numera. Men "Vad tar ni för valpen där i fönstret" från 1950-talet gav sångglädjen tillbaka. Gruppens enda hund heter Salsa, en referens till musik det också.

Att kvinnor inte har lika höga löner som män ännu i denna dag kommenterades, men som någon sa: "Vi bestämmer ju hemma". Ja, det är ju precis anledningen, ville jag säga. Så länge som kvinnor som individer eller grupp är känslomässigt och ekonomiskt beroende av män och riktar all uppmärksamhet ifrån sig själva, kommer det att vara på det sättet. Det systerskap som kan finnas privat, borde utsträckas även till politiken.

Men detta säger man inte i en grupp för trevlig samvaro. Eller är det helt enkelt så att jag måste bli betydligt snabbare i konversationen?