City Conference Centre

Den tydligt hörbara cynismen och arrogansen från alliansen under Kommunfullmäktige i Nyköping den 10 november när jag presenterade förslag ang. Träffens framtida användning, borde äntligen ha fått miljöpartiets Lena Stammel och Claes Buskas att förstå, att de bör ta eget ansvar. Med uteblivna förklaringar från miljöpartiet trots uppmaningar vid flera tillfällen, kan jag bara tolka deras agerande som att de antingen inte är vuxna sin uppgift som miljöpartiväljarnas representanter, alternativt att de vill visa sin makt, eller båda delarna. För det var ju så, att Lena Stammel påstod sig värna om de arbetslösa när hon kom till miljöpartiet. Claes Buskas påstod sig vilja verka för personer med Neuropsykiatriska besvär. Av detta märktes inget vid Kommunfullmäktige, när min motion om en undersökning av Träffen som föreningshus röstades ner med endast en rösts marginal efter att jag presenterat bland annat ovannämnda gruppers behov som aktiviteter tillsammans med många andra.

Jag överlåter nu till väljarna att säga sitt vid valet 2010. Med sorg konstaterar jag att miljöpartiets representanter som efter mig påstods vara förra valets vinnare inte motsvarat mitt förtroende. Inget tyder på bättring under nästa mandatperiod.

Till saken hör, att jag en av de senaste dagarna av en händelse fick upp Stockholm City Conference Centre, dvs. Folkets Hus i Stockholm, på internet. Konceptet är i princip detsamma som jag tidigare presenterat för Nyköping angående Träffen: Ett allaktivitetshus, ett Dansens Hus, en mötesplats. Vi kan anse att den formen uppfylldes genom Socialdemokraternas och Vänsterns förslag att lägga Träffen under Nyköpings Sport- och Mässcenter AB. Men i Nyköping hamnade motionen med ett koncept som fungerar på annat håll i papperskorgen utan att beaktas seriöst. Med en rösts marginal.

Som ny under mandatperioden har jag upptäckt att politik inte ser ut att handla om sakfrågor och att se andra politiker som resurser. Politik går många gånger ut på vinna över andra oavsett priset.

Hur vinner vi i stället tillsammans med varandra för allas bästa enligt demokratins grundtankar? Det är min angelägna fråga.